Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
varda antagen i sådana statens tjeiutebcfattningar,
som för henne kunna vara passande: hvaribland
särskildt må nämnas: telegraf- och
postexpedi-tionsbefattningar, samt befattningar inom den
allmänna sjukvården.
Ekonomie-utskottet, till hvilket motionen remitterades, har
i sitt Betänkande förklarat, att Staten bör, i mån som det kan
stå tillsammans med dess framåtgående i andlig och materiel
utveckling, lemna utvägar åt qvinnan att bereda sig den
förbättring i ekonomisk ställning, hvartill henne* anlag och insigter
kunna berättiga henne, samt att det endast är i valet af dessa
utvägar, som någon tvekan ännu kan up-pstå. Anseende att de
närmare bestämmelserna härvid böra tillkomma Regeringen, ville
Utskottet endast att Rikets Ständers beslut i ämnet måtte ge
uttryck "åt den numera utbildade allmänna meningen rörande
denna vigtiga angelägenhet." Utskottet föreslog derför, att Rikets
Ständer måtte ingå till Kgl. Maj.t med en skrifvelse,
anmälande , "att Rikets Ständer för sin del anse tidpunkten vara inne att
utvidga qvinnans rätt till anställning i det allmännas tjenst" —
samt, på grund häraf, instämma i motionärens begäran.
Inom trenne riksstånd blef detta utskottets förslag, utan all
diskussion enhälligt bifallen — ett glädjande bevis på huru
vidsträckta sympathier de af motionären förfäktade åsigterna redan
nu vunnit och framgent allt mera skola tillvinna sig.
Endast af några få personer inom presteståndet rönte
förslaget något motstånd, hos den förste talaren grundadt på
åsigter, så kränkande för rättskänslan och så föga värdiga en de
eviga sanningarnes och den högsta moralens målsman, att vi här
icke ens vilja nämna dem. För att antyda arten af detta
motstånd är det tillräckligt att anföra talarens slutord, deri han
förklarar att han väl ömmar för qvinnans olyckliga belägenhet,
men ej vill (obs. genom tillträde till befattningar inom post- och
telegraf-verken!) befordra hennes ekonomiska välstånd på
bekostnad af hennes sedlighet och dygd *).
*) Vi ha tvekat för att, ens så flygtigt som här skett, omnämna
denna diskussion, men stannat vid den öfvertygelsen att offentliga
yttranden, som innebära en fullkomlig fiirnekelse af allt sedligt värde
hos qvinnan, ej borde, ej kunde lemnas oanmärkta af en Tidskrift,
som vill vara organ fcir den svenska qvinnans ädlaste och renaste
sträfvanden. Vi hoppas ffir öfrigt att läsaren inser, att det icke är
motståndet i sig sjelft, men de låga skäl, på hvilka det grundar sig,
tom framkallat skärpan i anmärkningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
