Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
han låter vingarne hänga och slår upp stjerten, samt nickar med
hufvudet, tills de besvaras af någon på äfventyr kringsvärmande
hona med ett ljud, som på vårt språk kan öfversättas med
plitt-plitt-plitt. Detta ljud upprepar han flera gånger efter hvarandra,
dock om dagen sällan mer än 20 å 30; men under natten eller i
morgongryningen kan han stundom fortsätta dermed flera hundrade
gånger, utan att pausera och ovanligt är ej, att den stackars
göken sjunger sig hes vid en dylik serenad. Har den emellertid
förskaffat honom "en fästemö efter hans sinne", så förblir hon
under några dagar hans trogna följeslagerska, tills hon, som
tyckes vara af ganska ombytlig natur, ledsnar vid hans sällskap och
åter begynner sina irrfärder. Sålunda kringsprider hon sina ägg,
hvaraf hon årligen lägger 4 à 6 inom loppet af två månader, på
flera olika ställen, men aldrig mer än ett i hvarje bo och högst
två inom samma hanes område.
Dessa ägg äro, i förhållande till foglens storlek, ganska små
och variera mycket i färg, så att man sett sådana hvitaktiga,
gråaktiga, gulaktiga, blåaktiga, olivegröna, o. s. v. beströdda med
större eller mindre grå, bruna eller svartaktiga fläckar. Detta
har gifvit anledning till den förmodan, att färgen och teckningen
på gökens ägg skulle lämpa sig efter äggen i det bo, der det
blifvit nedlagdt, på det ej boets egare måtte upptäcka bedrägeriet.
Denna theori har verkligen blifvit antagen af många, under det
andra förklara den för alldeles falsk. Det är nemligen ej
ovanligt, att äfven andra foglars ägg förete olikhet i färg och teckning
sinsemellan, om ock ej i så hög grad som gökens, äfvensom att
det händer, att både sång- och hönsfoglar rufva och kläcka
fremmande ägg bland sina egna. Att derföre påstå, det gökhonan
skulle kunna ge åt sina ägg samma farg och teckning som
tillkomma dem, bland hvilka hon ämnade nedlägga sitt, vore ju
detsamma som att tillerkänna henne förmågan att kunna trolla,
säger en författare i afseende på denna fråga.
Som göken är en insektätande fogel, hvars synnerliga
läckerhet består i håriga larver, utväljer honan företrädesvis till sina
ungars fostrare sådana foglar, som dela denna smak, ehuru äfven
andra stundom hedras med detta förtroende och nian har funnit
gökägg i boen hos ärlan, piplärkan, domherren, trasten o. s. v.
Man har förut trott, att göken värpt sitt ägg i det fremmande
boet, men det har nu blifvit utrönt att hon bär det i näbben,
som är ganska stor, och under egarens frånvaro inpraktiserar det
i nästet. Se här huru M:r Florent Prévost, prefekt för de zoo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
