Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
faldiga bemödanden segrade den starkaste och uppföddes af
sparfvarne."
Gökungarnes fosterföräldrar hafva ett ganska mödosamt kall,
i anseende till sina skyddslingars glupskhet, ja, snart sagdt
o-mättlighit. I trenne veckor qvarstannar ungen i boet och
skriker under denna tid oupphörligt efter föda; endast tystnande for
det ögonblick den öppnar sitt stora gap for att emottaga och
sluka, och hela fem veckor sedan den lemnat boet måste
fosterföräldrarna fortfarande anskaffa proviant. Dess föda består
vanligen af flugor, skalbaggar, larver, gräshoppor och små sniglar,
allt efter smaken hos de foglar, som uppföda honom. Tillhöra
dessa finkarne, förses ungarne med ungt hvete, vicker, späda
örtblad och dylikt. Håriga larver äro, som jag redan nämnt,
mycket gouterade af göken och förtär han dylika till den mängd,
att inre delen af magen stundom får en luden fäll, hvilken
omständighet ock förorsakat många tvister mellan naturforskarne.
Nu är man dock temligen allmänt ense om, att den härleder sig
från hans föda.
I anseende till sin glupskhet och sitt obehagliga skriande
efter föda är göken ej passande till burfogel, hvarföre de som
försökt att uppfostra ungar i bur för det mesta ledsnat vid och
öfvergifvit experimentet. Alla försök att tämja gamla gökar
hafva strandat mot deras halsstarrighet att icke vilja emottaga
föda; de hungra hellre till döds än underkasta sig fångenskapen.
Många sägner äro gängse bland folket om göken, i
anseende till hans från andra foglars så olika lefnadsvanor. Så
påstås ännu af somliga, att göken frampå hösten förvandlas till
hök och såsom sådan uppäter sin fostermoder, hvadan också
ordspråket "en otacksam gök" redan brukades af romarne. Sanna
förhållandet är, att de stackars fosterföräldrarna ofta utarbeta
och utmärgla sig för att tillfredsställa gökungens glupska aptit
och att de till och med stundom måste taga andra foglar till
hjelp i dessa sina bemödanden. Det är ej heller utan exempel,
att de rent af dukat under för uppfyllandet af dessa pligter och
omkommit af svält och strapatser. Såsom en bekräftelse härpå
och som det vackraste slut jag kan hitta på för min obetydliga
uppsats, lånar jag följande lilla ballad, i hopp att den ädle
skalden ursäktar den frihet jag tager mig.
Der sutto två ärlor i gamman och ro
Och näbbarne de mot hvarandra lade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
