Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
att smida medan jernet var varmt och använda denna tid till
ett besök i the Reformatory vid Golden Bridge. Det ligger
straxt utanför staden och vi funno utan svårighet en droska,
hvars körsven, i besittning af alla de utmärkande kännetecken,
som i Dublin tycktes tillhöra hans ras och klass, nemligen
trasig röck, luggsliten hatt och illparigt smålöje, mot kontant
erkänsla utan svårighet åtog sig att föra oss dit.
Vår väg följde den norra flodstranden och föreföll vår
otålighet nästan lång, men slutligen körde vårt anspråkslösa
ekipage genom ett par stora, öppna gallerportar in på en af
vackra, lummiga träd beskuggad gård. Den byggnad, som låg
framför oss och på hvars portklocka vi nu ringde, hade till sitt
yttre ingenting anmärkningsvärdt, ingenting klosterlikt. Porten
öppnades af en nunna, åt hvilken vi lemnade våra kort, på
samma gång vi nämnde Doktor W— s namn såsom den trollformel,
hvilken skulle förskaffa oss det önskade samtalet med the Lady
Superintendent, så kallade man förestånderskan på stället. Vi
infördes i samtalsrummet, ett stort, men högst enkelt rum, och
efter ett par ögonblicks väntan inträdde den person, hvars
bekantskap vi så ifrigt efterlängtade.
Ingenting kunde vara mer enkelt, mer anspråkslöst och
okonstladt än hennes uppträdande och sätt. Ilon var klädd i
en simpel, grof svart ylleklädning, som, sans crinoline, tätt
omslöt hennes gestalt, fötterna voro instuckna i klumpiga
läder-kängor och på hufvudet bar hon, utom den hvita pannbindeln,
som betäckte hela pannan, ett svart dok, hopfästadt under
hakan. Ännu ung, hon kunde knappast hafva uppnått trettiotalet,
voro hennes bruna ögon vackra och lifliga, och öfver hennes
ansigte hvilade ett uttryck af inre frid, af lycka och
förnöjsamhet, som gjorde hjertat godt att skåda. Det tycktes som vi ej
misstagit oss om den formel, hvilken för oss skulle öppna
hennes port och hennes hjerta, ty hon helsade oss med största
välvilja och talade om Doktor W. med de varmaste uttryck af
erkänsla och tillgifvenhet.
"Dublin vet ej hvad det eger i Doktor W., förrän det
förlorat honom", sade hon bland annat.
Vi talade sedan om litteratur och hon tycktes hvarken
obekant med den engelska eller den tyska moderna litteraturen. Men
vår tid var högst begränsad och andra ämnen lågo oss närmare
om hjertat — vi vände talet på det stora arbete i
mensklighetens och samhällets tjenst, som hon åtagit sig. Hon var ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
