Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ganska god tjenst. Jag liade ej på lång tid haft några nyheter
från henne och hon skref nu ungefär så här:
"Vördade moder! Jag har på länge ej låtit höra af mig,
emedan jag ej velat bedröfva er med den sorgliga underrättelsen
att jag återfallit i min gamla synd. Ack ja, oaktadt alla goda
föresatser gjorde jag det, förlorade min tjenst, pantsatte mina
kläder och närmade mig mer och mer förderfvet. Men Gud
var nådig och bistod mig. Han gaf mig kraft att åter
uppresa mig och att kufva mina onda böjelser. Jag har nu åter
fått en bra plats och skall bjuda till att bibehålla den, och jag
skrifver till er för att. omtala det, ty jag vet att det skall
glädja er."
r» 1 .
"Ar ej detta vackert? Ar det ej snällt?" frågade talarinnan
med en strålande, något fuktig blick, och vi bejakade det med
rörelse.
Pa vår fråga om det ej var rätt svårt att bibehålla
enighet och frid emellan dessa sinnen, sä föga vana att beherrska
sig sjelfva, svarade hon:
"Det är hos mig en bestämd regel att aldrig lyssna till
sqvaller. Visst försökte qvinnorna härstädes i början att klaga
pä hvarandra, men vid ett sådant tillfälle sade jag till den,
som frambar anklagelsen: ’nå väl, jag skall efter aftonbönen i
qväll framkalla den skyldiga och upprepa hvad du sagt.’ ’Nej.
nej, för all del, omtala ej att det är jag som sagt det", blef
det oroliga svaret. ’Huru vill du väl, att jag mer skall tro
dina ord iin någon annans, isynnerhet då du ej sjelf vill
svara för dem?’ sade jag, men på hennes upprepade böner,
lofvade jag att ej blottställa henne. Efter aftonbönen tilltalade
jag dem alla, sade dem, att en klagat pä en annan, utan att
dock vilja blifva känd, men att jag aldrig emottoge några
hemliga anklagelser, och att det sålunda ej vore värdt att med
dylika vända sig till mig. ’Förbryter sig någon mot religionens
och moralens bud, mot de stadgar, som här böra åtlydas’, tillade
jag, ’är det en pligt för dem, som det känna, att omtala och
bestyrka det. Men hvad det smygande förtalet, det lömska
sqvallret beträffar, upptagas de ej af mig, utan får den, som
gör sig skyldig till sådant, finna sig i, att jag uamngifver henne
för alla de samlade kamraterna.’ Sedan dess har jag ej heller
hijrt ett ord i denna syftning. Hvarje morgon har jag en
emot-tagningstimma, då hvem som helst ensam har tillträde till mig,
men det faller ingen in att sqvallra, lika litet som de andra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
