Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
i de upplysande anmärkningar, som åtfölja beskrifningarne på
olika Medborgerliga Inrättningar, som ock i hänvisningarne
till andra liktänkande författare i samma ämuen, såsom Riehl,
Schulze-Delitsch, Kotzenau, Ilolzschuher ro. fi. finner man
samma grundidé. "Denna grundsats är", säger författaren, "den
för hvarje frisk och arbetsför person naturliga: "hvar och en
menniska skall så vidt möjligt är draga försorg om sig
sjelf." Att gifva impulsen till denna princips
genomförande och allmänna erkännande, så väl bland hjelpbehöfvande
som bland hjelpare, att- i ord och handling bevisa att allt
understöd måste vara riktadt på att hos den hjelpte framkalla
vilja och tillfälle till sjelfförsörjning, se der hvad som
enligt författarens åsigter åligger den enskilde välgöraren. Och
kau det väl finnas något bättre, något mera nödvändigt, säger
författaren, än att leda menniskan till fri utveckling af dess egen
kraft och till fullt herravälde öfver sig sjelf? Alla åtgärder
till social privathjelp, utgångna från en annan grundsats och
hänvisande på något annat mål, måste anses såsom minst sagdt
otillförlitligt. Den makliga, passiva gifmildheten, det tanklösa
almosegifvandet, är i författarens tanke ett lika positift ondt
som den nöd, man dermed smickrar sig hafva afhjelpt, under
det man dock i verkligheten befordrat dess tillväxt. "Öfver
allt", säger Riehl, "der al|mosegifvandet är organiseradt i stor
skala, saknar man välstånd, intelligens och moralitet hos
arbetarebefolkningen." Välgörenheten ensam har man öfverallt
funnit befordra liknöjdhet, tröghet, lättja, i allmänhet sagdt
passivitet, som tillsammans aflägsna all trefnad och välsignelse.
Det frikostigaste understöd från andra hjelper arbetaren
icke, så länge han sjelf anser sig hjelplös, och det är just
denna förtviflande tro på egen hjelplöshet, som alstrar
proletariatets sinne och karakter.
Huru skall då en lefvande och insigtsfull
menniskokärlek ordna sin verksamhet, för att kunna bringa den
obemedlade arbetaren derhän, att han både kan och vill
sjelf i kraftig handling verka för sinm egen uppehållelse?
Hvilka utvägar skall man vidtaga för det ändamålett
Att medverka till utredandet af dessa för hvarje samhälle
så vigtiga frågor, är afsigten med den värdefulla skrift, vi
härmed anmält och till hvilken vi en annan gång torde återkomma,
för att. meddela läsaren en närmare kännedom så väl om
författaress åsigter som oro de välgörande föreningar och stiftelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
