- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
174

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Än en sak’, goda matmödrar, tanken äfven stundom på
e-dra tjenare med en i pigkammaren sällsynt lyxartikel — goda
böcker. Bereden dem tillfälle till nyttig och bildande läsning,
under de stunder de möjligen kunna egna deråt. J gören dem
dermed mera gagn och varaktigare glädje än medelst en
spektakelbiljett eller dylikt, ehuru vår mening visst icke är att vilja
utestänga dem från oskadliga nöjen. Oberäknadt goda
andaktsböcker, finnes det verkligen hos oss en litteratur, som lämpar
sig för detta ändamål: första rummet deri tillkommer
otvifvelaktigt Läsning för Folket och det andra Svenska
Arbetaren, och vi sakna icke heller goda resebeskrifningar,
skildringar af naturen, nyttiga upptäckter m. m., som synas lämpa sig
till gagnande och angenäm läsning.

Vi hafva uttalat den åsigten, att’ vi ej anse goda och
dugliga tjenares ställning svår och beklagansvärd, men måste lägga
dertill, så länge de förmå tjena. Ty det kommer en period i
deras lif, då vi verkligen af hjertat beklaga dem och det är
den, då det heter: "grafva orkar jag ej och tigga blyges jag".
Visst är att äfven denna olyckliga belägenhet mången gång är
sjelfforvållad, derigenom, att de under den goda tiden ej tänka
på de onda dagar, som varda kommande, och sålunda
underlåta att göra sig vänner bland sitt husbondfolk. Hos många
är det en verklig vurm att ombyta tjenst hvart eller
hvartannat år, och en naturlig följd deraf blir, att äfven de bästa
husbönder ej kunna draga försorg om alla de tjenare, som
under en lång följd af år ätit deras bröd. Dock gifvas, tyvärr,
äfven husbönder, som äro nog förgätna af sina pligter, att ej
göra något för dem, hvilka under en längre tidrymd tjenat
dem troget, och i deras tjenst utnött sina bästa krafter. En
sådan liknöjdhet kan ej annat än anses i hög grad klandervärd.

Vi hafva många gånger önskat inrättandet af
pensionskassor för tjenare, hvarigenom de mot en ringa årlig insats
kunde tillförsäkras åtminstone något understöd på ålderdomen,
och tillfälle dertill gifves verkligen i den i Stockholm befintliga
Lifförsäkrings-anstalten. Insatsernas storlek beror af åldern på
den person, för hvilken de göras, men vi tro, att de ej i
några händelser äro större än, att de flesta husbönder med ringa
uppoffring skulle kunna göra dem för tjenare, som under 5 års
tid och derutöfver qvarstanna i deras tjenst. Dessutom kan och
bör husbondfolket uppmuntra sina tjenare till att göra insatser
i sparbanken, då den der förvarade lilla sparpenningen säkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free