Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
— det tänkesätt, sora vill intruga den fullväxta menskligheten
i barndomens gängstol, för att skydda henne från faran af att
omigen snafva och falla.
"Reformation är den sinnesstämning, som hvarken
förlorar modet eller uppgifver framåtgåendets grundsats; men som
vid dess tillämpning afser det möjliga, det verkställbara, och
som begagnar det gamla icke så, som reaktionen gör, derföre
att det är gammalt, utan endast så till vida, som det är godt
och tills man hinner bereda sig något bättre. — — — —
"Med dessa trenne ord hafva vi ock tecknat karakteren af
Sverges litteratur och af dess olika skolor efter 1795.
’Resignationen var förherrskande 1795 —1810, d. v. s.
under Leopoldska tidehvarfvet.
"Reaktionen sökte arbeta sig fram, den poetiska och
filosofiska under Atterbom och fosforismen 1810 — 20 och den
politiska under Geijer och ultraismen 1820—37.
Don litterära reformationen under Tegnér och Wallin
besegrade fosforismen och beherskade landet 1820 — 40.
"Den politiska reformationen, ledd under samma tid af
hufvudstadens liberala tidningar, bekämpade och besegrade
slutligen omkring 1838 ultraismen."
Bidragen skildra således egentligen tiden mellan 1795 —
1840. Första häftet tecknar Leopoldska tidehvarfvet eller
resignationens. Andra behandlar striden mellan den nyvaknade
reaktionen och den herrskande resignationen. Tredje och fjerde
häftena framställa striden mellan reaktionen och. reformationen
på det poetiska och religiösa taltet. På det poetiska området
är Tegncr den segrande anföraren, på det religiösa Wallin.
Femto häftet behandlar deu poetiska reaktionen, fosforismens
upplösning och Götiska skolan. Sjette, sjundo och åttonde
häftena teckua reformationens seger på det politiska området,
och nionde häftet innehåller strödda anmärkningar öfver tiden
efter 1840.
De fyra första häftena äro i mitt tycke rikast på intresse,
och vid teckningen af Tegnérs och Wallins uppträdande
synes författaren varit mest lifvad. Men äfven inledningen och
de väl valda uttrycken för Leopoldska tidehvarfvets
resignerade stämning läsas med mycket intresse. Gerna skulle jag vilja
lemna några utdrag, mon af fruktan att blifva för vidlyftig,
måste jag inskränka mig till att anföra nedanstående såsom en
bland de lifligaste och varmaste skildringarne och såsom en in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
