Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Om den götiska skolan yttrar ban (sid. 47). "Ännu en
betecknande egenhet hos denna epoks skaldehop förtjenar
anmärkas, en egenhet, som den götiska skolan för öfrigt delar med
fosforisterna, och deri de nästan täfla att öfverträffa
hvarandra , nemligen pretiositeten, detta hvad en äldre författare har
kallat språkets "läckerhet". Tag endast några rader af
Afzelii poem "Necken" — och ni finner der icke blott en
gyllene harpa med "silfvertoner" men ett "gyllene hår" en "gyllene
borg" och på köpet en "demantehäll". Jag hoppas man oj
kan önska det dyrbarare; det är en hel juvelerare-butik. Mon
det var dessa ärade herrars sed; do strödde omkring sig guld,
silfver, demanter och äkta perlor, purpur och kristaller, ambra
och balsamer med en liknöjdhet, som man näppeligen skulle
vänta sig hos andra, än kungliga millionärer eller vissa
slösande damer, en Croesus eller en baronessa Rothschild. De
visade sig aldrig i poesi utan att det regnade ädla metaller
ur deras händer; och af rubiner, af smaragder, af safirer,
hvilken outtömlig herrlighet! ett Golconda i hvardera rockfickan!
— Denna pretiositet finner man eljest — Gud skall veta det
— ännu hos våra nyaste poeter i betydlig grad; det är i
allmänhet en lyx, som synes envist vilja hänga i vår vitterhet;
det är något, som måhända står i samband med hela vårt
national-lynne. Vi hafva nu en gång den ovanan att "lefva
öfver våra tillgångar"; så vill äfven vår poesi äta, om
också strömming, på silfvertallrik. Jag medger att detta
senare är jemnförelsevis oskyldigt, men äfven det kan dock sluta
med bankrutt."
Skildringen af G. J. L. Almqvist är i allmänhet
förträfflig, synnerligast der fråga är oiu hans originalitet och om den
role hans fantasi spelade. Orvar Odd börjar sin teckning
med följande ord:
"Det har i detta mitt arbete icke varit min regel att hålla
mig strängt till endast litterära abstraktioner, utan har jag
äfven här och der vidrört personligheterna sjelfva. Jag kan så
mycket mindre afvika från denna metod med särskildt afseende
på Almqvist, soni scribenten och personen här till och ined
mer än vanligt falla samman med hvarandra. — — Almqvist
har slutat på ett sådant sätt att — — oafsedt allt hvad han
i skrift presterat snillrikt och äfven i viss mån verkat
tidsenligt — — vår litteratur-historia och det fria ordets historia
har haft skam af honom och detta — — må efter tio år kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
