Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
verldsdani. Deras äldsta barn, Sophie, föddes den 6:te Mars
1808 på Ottenby kungsgård, belägen på Ölands sydligaste
udde. De under yngre åren mest framstående karaktersdrag
hos den unga öländskan voro lärgirighet och en skarpt
ut-preglad sanningskärlek. Dertill spårades redan i hennes
tidigaste år en kraftig och bestämd vilja, som ej sällan urartade
till barnsligt trots, i det hon trodde sig kunna och böra
öfvervinna snart sagdt alla hinder, som ställde sig i hennes väg.
En dylik natur var ej lätt att leda, och hon lät sig icke
heller ledas af någon, som ej fullt förstod henne och genom
egen öfverlägsenhet förmådde tillvälla sig en viss makt öfver
henne. Familjens qvinliga medlemmar saknade denna förmåga.
Följden var, att Sophies starka vilja ej godvilligt böjde sig för
någon annan än hennes far, hvilken öfver henne egde på en
gång kärlekens och den öfverlägsna intelligensens makt.
Mången gång behöfdes det också blott några vänliga och allvarliga
ord af denr.e far, som hon öfver allt annat på jorden älskado,
för att bringa det häftiga och halsstarriga barnet till
er-käunande af sina fel och till ånger deröfver — ott resultat,
som de strängaste stratfpredikningar eller de mest bevekande
föreställningar af andra ej skulle hafva frambragt. Helt
naturligt blef det således fadren, som öfvertog den egentliga
ledningen af Sophies uppfostran och själsutveckling. I det
ensliga men natursköna hemmet, kringbrusadt af Östersjöns
salta vågor och skarpa vindar, växte den unga
ölands-flickan upp, fritt och utan tvång, tillsammans med tvenne
yngre bröder och utvecklade sig under fadrens ledning till en
frisk och härdig, äkta nordisk natur. Ärlig, fri och stark,
med obruten kraft till kropp och själ och okufvade — ej
alltid behagliga egenheter i lynne och väsende, dolde hon under
allt detta en gryende kärlek for allt stort, allt högt och
skönt, hvarom ingen mer än fadren hade någon aning. Af
naturen skygg och under sin ensliga barndom sällan
sammanträffande med fremlingar, kände hon sig mera förtrolig med de
omgifvande naturföremålen, än med de menniskor, som kommo
i hennes närhet. Hafvet, träden, blommorna, som hon
vårdade, dufvorne som åto ur hennes hand och, framför allt,
hundarne och hästarne, med hvilka hon tumlade om i fria
lekar, fullt ut så vig och rask som någon at’ bröderna, alla
dessa utgjorde föremål för hennes unga hjertas barnsliga
tillgifvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
