Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
besegrade hon småningom alla hinder. Musik hade hon alltid
älskat och lärde nu äfven spela piano; ritstiftet och penseln
voro henne dock ännu kärare, och hennes blomstermålningar
väckte inom kort en allmän beundran bland familjens vänner.
Äfven för vanliga qvinliga handarbeten ingaf henne lärarinnan
håg och smak. Under tiden försummades dock ingalunda de
mera allvarliga studierna. Drifven af ett varmt religiöst behof,
omfattade Sophie Adlersparre den vanliga
christendomsunder-visning, som gafs henne, med sällspordt allvar och nit, hvarom
ännu ett litet häfte anteckningar med barnslig stil, innehållande
ett slags sjelfständig utläggning af katekeslexorna, vittnar.
Tidigt gjorde hon bekantskap med allt hvad den tidens
skönlitteratur, den inhemska såväl som den fransyska och tyska,
hade mest utmärkt. Poesi läste hon med förtjusning; hvarje
nytt poem af Tegnér eller Geijer helsades med jubel, och
knappast var det utkommet förr än det utantill reciterades af
den unga öländskan, än for den lyssnande familjkretsen, än
endast för himmelens vindar under ensliga vandringar utmed
hafsstranden. Sålunda förflöt tiden, till dess Sophie Adlersparre
fyllde sitt 17:de år, då hennes lärarinna lemnade henne.
Till det yttre framställde den unga ölandsflickan vid
denna tid bilden af en frisk och härdad ungdom. Hon hade en
stark och väl proportionerad kroppsbyggnad, ett temligen
väl-bildadt ansigte, kring hvilket det ljusa håret, oberoende af
modet, föll i fria lockar, ett allvarligt nästan buttert drag kring
munnen, samt ett par egendomliga gråblå ögon, kantade med
ljusa ögonhår och blickande omkring sig med en tänkande, men
vanligen kall och för omgifningen liknöjd uppsyn. Såg man
henne i hvardagslifvet, ständigt verksam och sysselsatt, än inom
hus vid nålen, vid boken eller penseln, än utom hus i
blomsterträdgården, än bland de kära husdjuren, hvilka hon egnade
sin vård, och än under långa vandringar ensam eller med
fadren och bröderna, så var hon ej utan ett visst friskt och
otvunget behag. Detta behag var dock långt skiljdt från den
"grdce" och "amabilité" i väsendet, som ännu efter fransyskt
mönster fordrades af hvarje väl uppfödd ung flicka, och
hvilka egenskaper Sophies mor, som sjelf i hög grad innehade det
behag i umgänget, hvilket företrädesvis tillhörde den tidens
verldsdamer, så gerna skulle velat se öfverflyttade på sin enda
dotter. Alla bemödanden i detta afseende strandade dock,
dels emot den unga flickans oöfvervinnerliga blyghet, dels emot
hennes naturtrohet och omutliga sanningskärlek. Att antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
