- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Femte årgången. 1863 /
230

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

och det varma intresse, det outtröttliga deltagande, hvarmed hon
sedermera omhuldades af en af Sveriges mäktigaste och
ädlaste qvinnor. (Foitf. följer i nSsta häfto).

Esseide.

XXII. — QVINLIG PATRIOTISM.

Lyckliga af fredens välsignelser, ja, äfven i detta afseende
långt lyckligare än vi ana och förstå, hafva vi endast talat
om fredliga idrotter, om segrar vunna på den praktiska
nyttans fält, om naturens mäktiga krafter, betvingade af
menni-skosnillet, om lagrar skurna i konstens hesperiska trädgårdar
eller förvärfvade i menniskokärlekens heliga tjenst. Vi sucke
hvarken under inhemskt eller fremmande förtryck, yttre
fiender hota ej vårt lands sjelfständighet, krigets månghöfdado
hydra slukar ej strömmar af våra tappres blod och fordrar ej
för sitt underhåll de medel, idogheten och industrien förvärfva.
Framåt, alltjemt framåt, går också vårt lands utveckling, så
väl hvad jordens som menniskornas odling beträffar (om man
ock alltemellanåt förspörjer ett varnande "aakta i
backarne!"), men vi kunna dock icke tillsluta våra ögon och
sinnen för det bedröfliga faktum, att samma lyckliga förhållande
ej är rådande öfverallt, ej en gång i de länder, som räkna
sig till den civiliserade verlden. Och når ej dånet af
kanonernas dunder och gevärens salfvor våra öron, så nås de
dock af rykten om blodiga slagtningar, der så månget lif
släckes i förtid, om gräsligheter begångna af christna mot christna.
Vanligen halka berättelserna om krigets fasor lätt nog förbi
så väl våra öron som våra hjertan, men kunde vi rätt
allvarsamt tänka oss in i dem, kunde vi rätt lifligt föreställa
oss allt det rysvärda elände, som deraf blir en följd, alla dc
lyckliga hem, som förhärjas och förstöras, alla de kärleksfulla
hjertan, som förkrossas deraf, alla de suckar, den jemmer,
som do framkalla, skulle det glada skämtet tystna äfven i
våra salar och det sorglösa smålöjet fly från våra läppar.

Det är en erkänd sanning, att stora olyckor framkalla stora
sinnen, att dylika heinsökelsens tider, huru mörka och dystra
do än må förefalla, dock upplysas af blixtar af det renaste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1863/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free