Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Plantan, som förmultnar, näring ger
Fosterjorden mer än de, långt mer.
Ack J dödel Uppåt lifvets höjder
Gick ej stigen, banad utaf er,
Ej till ära, frihet, ljus och fröjder —
Nej, till grafvens natt den förde ner.
Ack martyrer J1 mon edra namn
Slnt’s med eder uti glömskans famn.
Haden J en länk af bojan brutit,
Hvilken fjettrar edra fäders land,
Hade edert varma hjertblod flutit,
För att slita sönder hatadt band,
Haden J, om ock med blod och sår,
Trampat våra gångna hjeltars spår —
O, vi kunnat jnbla i vår smärta,
Ty för friheten J väg beredt,
Och på grafven rista, då ert hjerta,
Då ert stoft vi jorden återgett:
"Lifvets gnista nu hos dem är släckt,
Men sitt land till lif de återväckt!"
En million förlorad 1 — Hvad det menar?
En nation af dödlig tvinsot tärd —
Lif, som qväfves mellan grafvens stenar —
Eld, som slocknar uppå hemmets härd —
Män, som jagas ut på vredgad sjö,
För att långt från fosterlandet dö.
Är det så J hållen svurna eder,
Krönte herrskare och Statens män?
Ha’n J lydt det budet, gifvet eder:
"Föd min får, tills mig J sen igen I"
Men de lejda herdar skamligt fly,
Då de höra vargens vilda gny.
Af er purpur månn’ en flik J skänkten
Nödens barn? En skärf af edert guld?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
