Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
vid musikens fanfarer och raketernas smattrande låta dig säga
ett sista farväl.
En viss dufven stiltje inträder efter dessa festedagar, så
väl i naturen som i umgänget. Naturens är dock ej af lång
varaktighet. Dagar komma, då ingen segelbåt vågar sig utom
hamnen, då "utanstormen" piskar hafvet, tills det vrålande
bryter sig kring klippor och skär. Men äfven detta är en sida
af Marstrand, som förtjenar att ses. Kom, låtom oss brottas en
stund med fader Eolus och i trots af stormbyarne följa kajen,
utåt det nya strandbatteriet till. Väl är det med knapp nöd
vi kunna hålla hattarne på våra hufvuden och ögonen| öppna;
mon halfblundande sträfva vi likväl ett stycke framåt, tills vi
lemnat tullhuset bakom oss, då vi, förbländade af sol och storm
hardt när sprungit omkull en gammal gumma, som med en
grof, l]ellig fisk-korg i handen, fylld med de vackraste
neck-rosor, ropar oss an, frågande:
"Vet J, mån tro, hvar Grefvinna’ bor i år?"
"Grefvinnan!" Vi, som hafva minst ett tjog grefvinnor
i-bland oss, stanna i ett slags embarras de ricliesse, tvekande
om svaret, men nämna dock grefvinnan AT. och hennes bostad.
"Ack nej, för all den del!" återtar gumman. "Ilon ska’
bo alldeles här bort åt ändan af kajen."
"Godt! här återstå endast tvenne grefvinnor att välja på;
men hvilkendera menar hon, min gumma!"
"Ah kors, hon, som ä’ så ohiskeligt rik, vet jagi"
"Hm — rika äro de båda!"
"Och lika god, som hon ii’ rik sen! hon, som a alla
fattigas tröst, vet jag!"
"Ah! Häråt min gumma, häråt!"
Och efter att hafva visat gumman in i Röingska
trädgården sträfva vi vidare framåt emot stormen. Den tjuter i våra
öron, den sliter i våra kläder — men snart ha vi nått
skansen och vända så af kring den framskjutande klippväggen.
Ah I — hvart tog stormen vägen! borta — försvunnen! — Du
är nästan färdig att vända dig om och se efter honom. Men
se framåt i stället, så finner du, att han herrskar ännu i
ohejdadt raseri, ehuru du funnit lugn under klippans skydd.
Det är herrligt, icke sannt, att stå här i ro och skåda
ele-menternas uppror, och bäfvande lyssna till den öfverväldigande
musiken af stormens brusande tonsvall, blandadt med vågornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
