Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
uiskor i allmänhet, kan dock ej bestridas, och denna känsla är
starkare ju sämre menniskan är och ju medelmåttigare artisten".
Mot slutet af sommaren 1843 hade Sophie fått tillåtelse att
rita på museum, hvaraf hon dagligen begagnade sig, ända till dess
hon på hösten lemnade Stockholm for att tillbringa den följande
vintern i Carlskrona bland sina anhöriga. Vid nyåret 1844 hade
hon den stora glädjen att återse sin bror, hvilken då efter ett
mångårigt vistande utomlands återvände till fäderneslandet. Om
våren återkom hon till Stockholm der hon, som vi tro, bosatte sig
ensam och der hon förblef till sommaren 1846. Under denna tid
målade hon en mängd porträtter, dels för dåvarande Drottning
Josephines räkning, kopior af Leuchtenbergska familjens porträtter,
ett porträtt af Konung Oscar, m. fl., dels för enskilda personer,
deribland ett af den katholske Pastorn Studach, äfvensom ett af Mil
Bremer, hvars bekantskap hon vid denna tid gjorde. Hösten och
vintern förgingo sålunda under träget arbete, hvilket dock ofta nog
afbröts af talrika besökande, som kommo for att träffa henne
sjelf och se hennes taflor. Icke desto mindre offrade hon nu som
alltid någon stund af dagen åt vården om sin fönsterträdgård,
såsom vi sett af Rennes anteckningar i almanachorna, der man
finner en liten lefnadshistoria öfver hvar och en af hennes
favoritväxter. Läsning och sömnad upptogo såsom vanligt en del af
hennes tid, hvarjemte hon under vintern tog lektioner i tyska
språket och dertill var mycket upptagen af sällskapslifvet. Om
hennes själs-lif under detta år veta vi foga; blott ett par gånger
aflyftes den täta slöja, som gömde hennes innersta, och detta
endast i ögonblick, då den starkaste och varmaste känslan inom
henne blifvit anslagen. Ofta bittert klagande, att hon under den
söndagliga gudstjensten icke fick tillräcklig näring för sin andeliga
menniska, aldrig kände sin själs varma, religiösa behof
tillfredsställt, kom hon dock nu, under pågående riksdag i tillfälle att
höra några, henne hittills okända predikanter, hvilkas sätt att
frambära och tolka Guds ord i hög grad anslog henne och gjorde
ett djupt intryck på hennes starka, men känsliga sinne.
Hemkommen från dessa gudstjenster, har hon ett par gånger antecknat
de intryck hon medtagit derifrån. Så skrifver hon den 27
Octo-ber 1844:
"Har varit i Adolf Fredriks kyrka och hört en predikan af T.
Högst märkvärdig var denna predikan. Huru rikt begåfvad är ej den
menniska, genoin hvilken Guds ande så kan tala! Hvilka höga
åsigter öfver händelser och mensklighet, öfver Guds ledning, öfver
jord-lifvets små förhållanden, öfver bönen, om den menniskas saliga till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
