Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
syrgas och qväfgas, i den proportion att syret förhåller sig till
qväfvet såsom 21 till 79 efter volym räknadt och såsom 23 till 77
efter vigt, hvarjemte äfven förekomma kolsyre- och vattengas, dock
i högst obetydlig qvantitet. Ett storartadt bevis på den orubbliga
harmonien i naturens hushållning, på den visa beräkning, som
ingår i alla dess sammansättningar och aldrig tillstädjer
uppkomsten af något missförhållande i dess debet och kredit, ligger
deruti, att dessa proportioner alltid förblifva desamma för hela
jorden under olika temperatur-, klimat- och höjd-förhållanden och
så långt tillbaka i tiden man varit i tillfälle att göra
observationer i detta afseende, har man ej märkt någon förändring. Och
detta oaktadt ofautliga qvantiteter af syre stundligen, dels
förbrukas af djur och menniskor, emedan inandning af luft och
förbränning af dess syre i lungorna är ett oeftergifligt lifsvilkor, dels
förtäres vid all annan slags förbränning, hvilken process
der-förutan ej kunde ega rum, emedan den just uppstår af en
förening mellan det brinnande ämnets väte eller kol och syret i luften.
Den, som ej känner de medel, hvaraf naturen betjenar sig
för att ersätta det sålunda förbrukade ämnet, måste det nästan
förekomma såsom ett underverk, att ännu efter årtusendens
förlopp, luften eger tillräckligt syre i behåll till näring för de
milliarder varelser, som röra sig på densamma, och förde oräkneliga
eldar, hvilka äro nödvändiga för deras många behof. Detta
under försiggår dock stundligen genom hvad man kallar en helt
naturlig process. Genom den luft, vi med hvarje andedrag inandas,
ingår syret i blodet i lungorna, gifver det sin friska, röda färg
samt framkallar genom sin förening med kolet, blodets förnämsta
beståndsdel, den förbränning, hvarigenom den animaliska värmen
uppstår. På samma gång som hvarje animalisk kropp, djurets så
väl som menniskans, sålunda genom inandningen tillgodogör sig de
af luftens beståndsdelar, hvilka för densamma äro nyttiga och
nödvändiga, utandas den de skadliga och förstörande, såsom qväfvet*)
nästan färglös, såsom luften. Den skitøer sig från fasta och flytande
kroppar derigenom, att den aldrig kan antaga annan form och genom
sin utomordentliga elasticitet. Gasen skiljer sig ock från andra ämnen,
såsom ljuset, värmet och elektriciteten, derigenom att den är vägbar,
hvilket dessa — åtminstone enligt hittills anställda rön — ej
befunnits vara.
*) Qväfrets förnämsta funktion synes vara att utspäda syret i
luften, emedan det animaliska lifvet annars skulle skyndsamt
förtäras, likasom alla förbränningar försiggå alltför hastigt. Denna ga»
förefinnos äfven i betydlig qvantitet i alla organiska kroppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
