Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
den i våra kroppar befintliga luften kan ej försiggå lika hastigt som
vår förflyttning från ett atmosferiskt förhållande till ett annat och
deu förminskade yttre tryckning, vi i följd deraf erfara, motväger
ej den inre tryckningen. Denna blir derföre så mycket starkare och
häftigare, samt förorsakar smärta och stundom till och med
bristandet af mindre blodkärl i näsa och ögon. Ett annat bevis på
denna olikhet i luftens täthet har troligen litet hvar af oss varit
i tillfälle att iakttaga, då vi från ett upphettadt rum en kall
vinterdag utkommit i fria luften. Den jemnvigt i den yttre och inre
luften, hvarom vi talat, lider då äfven afbräck derigenom, att
rummets upphettade luft är tunnare än den i det fria, som blifvit
condenserad af kölden, och sålunda trycker starkare på oss samt
försvårar respirationen.
Mången föreställer sig kanske, att luften är det medium,
hvilket tillför oss värmet från solen. Så är dock ej förhållandet, ty
luften är en dålig värmeledare, utan upphettas jorden tvertom
omedelbart af solen, samt uppvärmer sedan det närmast jordytan
befintliga luftlagret. I samma mån som detta upphettas *),
utvidgas och förtunnas det äfven, samt blir följaktligen lättare än
det nästa lagret, hvadan detta sjunker under det det förra upp-
*) Som hvar och en vet, utvidgas alla kroppar af hetta och i
afseende på luftens stora elasticitet eger detta förhållande här rum till
en ganska betydlig grad. Enligt samma lag condenseras ocli
sammandragas de af kölden, med ett enda stort undantag, hvilket utgör
än ett slående bevis på den allvishet, som stiftat lagarne för
verlds-mekanismen, på den kärlek, som städse med så mycken omsorg
vårdar sig om alla sina verk. Detta undantag är vattnet. Man
finner dess normal-volym vid -j- 4° Celsius. Detta är äfven punkten för
dess största täthet. Vid högre så väl som vid lägre temperatur
vidgar det sig. En annan naturlag för vattnet är, att så snart dess öfre
lager afkyles, sjuuker detta och ett varmare uppstiger. En följd deraf
blir, att vattnet i en sjö eller flod ej fryser förrän dess hela
vattenmassa nedgått till en temperatur af -f- 4° och derunder, på så sätt
att det nedersta lagret vid bottnen sjunkit till -)- 4°, de der ofvan
befintliga lagren till + 3°, -f 2°, -|- 1° och det öfversta till 0°, då
vattnet fryser eller öfvergår till fast form. Skulle detta förhållande
icke existera, utan det kallaste vattenlagret sjunka till bottnen, måste
under vintern vattnet i alla våra sjöar och floder bottenfrysa, och
skulle sedan aldrig kunna upptinas. Men derigenom att vattnet vid
-J-4° har sin största specifika vigt, då det, såsom redan blifvit sagdt,
sjunker till bottnen och de kallare lagren åter vidga sig och blifva
lättare, stannar isen på ytan, ehuru värmet från det närmast liggande
vattenlagret bortstrålar genom porerna af isen och detta sålunda äfven
bringas till frysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
