Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
la Suisse. Po ur le soleil couchant, je ne dis pas, mats le soleil
levant — jamats / jamais ! *)
Det var knappast möjligt att ej dela den lifliga fransyskans
förtjusning, då man såg de bomullsmjuka töckenbilderna,
genomträngda af morgonens purpur, småningom, under veka
försvinnande rörelser upplösa sig och derunder gradvis aftäcka den
väldige snöjättens massiva former. Hastigt försvann äfven
töcken-väggarne på ömse sidor och Mont blancs drabanter, de talrika
Aiguillerna framträdde plötsligt, aftecknande sina höga spiror
mot den glödande morgonhimlen. På en enda punkt, just vid
en af aiguillerna synes dock hela prakten af det lysande
skådespelet slutligen koncentrera sig, Först för några ögonblick sedan
uppstack den snöhvita spiran ur töckenhöljet, och se, nu insuger
den redan ett svagt rosenskimmer, den rodnar allt mer, den
pur-pras, den glöder, den brinner — och se! — på en gång rinner
solen upp öfver dess topp, hvilar ett ögonblick sitt gyllene klot på
dess spets och tågar så vidare på sin eviga dagsled. I detsamma
ringa dalens klockor till morgonbön, de rodnande bergstopparne
blekna och dimflockarna upplösa sig i ett fint dugg.
"Så har jag då sett en soluppgång i Chamounix!" utropade
jag, stängde fönstret och gned mina förblindade ögon, för hvilka
ännu en grann sol skimrade, som tycktes mig hvila på den lilla
uppasserskans hvita mössa, alldeles så som solen derute nyss
hvilat på den snötäckta spetsen af Vaiguille de Mont Blanc.
Snart skingrades dock vid spegeln alla illusioner och efter en
hastig toilette skyndade jag att möta mina reskamrater i
trädgården och tackade i förbifarten värden, som tillrådt mig att
föredraga det lilla simpla vindsrummet, framför ett elegantare i
mina vänners grannskap, försäkrande att det hade den bästa
utsigten i hela hotellet.
Såsom min lilla Balette förespått, blef det den herrligaste
dag, och då Mont Blanc, såsom en fashionabel gentleman af
urgamla anor egnar och anstår, vid vår åsyn aftog sin lurfviga
mössa, hade vi hans väldiga skepnad i ohöljd glans för våra
ögon, ehuru på allt för nära håll att kunna rätt fatta den såsom
ett storartadt helt, ett skådespel, som väntade oss i rikare mått
vid Lac Leman.
*) Se bara hur herrlig en soluppgång i Chamounix kan vara!
Tro mig, ni får ej se maken i Schweitz. En solnedgång, det villjag
lemna osagdt, men en soluppgång — omöjligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
