Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
ferad dame, som i elegant kostym och med de mest tragiska
gester utför en liflig pantomim, för hvilken dock hennes
reskamrater tyckas visa mycket ringa intresse. Det är också med
synbar njutning, som den goda frun, då vi nalkas, öser öfver
våra oskyldiga hufvuden en hel ström af fransyskt ordsvall.
"Ah! mes dames, quel affreux chemin! Mon Dieu, quelles
précipices! et puis ces bëtes-là, marchant toujours tout près,
tout près de Våbime — mon Dieu! mon Dieu! comme fai eu
peur de tout cela! *)
" V oiis avez peur de tout, madame, et toujours",**) inföll
hennes herre och man ironiskt. Men utan att märka afbrottet,
fortfor damen att beskärma sig. "Aussi fai èté affreusement malade:
fai eu des éblouissements! — des attaques de nerfs! — et puis —
des maux de coeur, mes dames — ah! des maux de coeur à en
mourir! Et cependant, il faudra encore descendre!" ***)
Det är omöjligt att återhålla ett leende vid utbrotten af
denna godmodiga förtviflan, beledsagade af de mest tragikomiska
gester. Ingenting förmår dock hejda den goda frun och hon är
snart i full fart igen med beskrifningen på sina lidanden,
esomoftast afbruten af den återkommande refrängen. Då vi slutligen
måste lemna henne åt sitt öde, tillropande henne ett vänligt "bon
courage, madame, et bon voyage!" utbrister hon, "Abl — ce
voyage — je nen voudrais pas, pilt il me mener au paradis! et
puis, mes dames, il faudra encore descendre !"
Hvem vet! kanske har läsaren funnit lika litet nöje af
färden till Montanvert, som den korpulenta damen, och suckar
kanske sedan med henne — "et puis il faut encore descendre!"
Lyckligtvis är han lättare transporterad. Det kostar oss
ingenting att i en handvändning föra honom ned i dalen igen ocli
derifrån öfver land och haf, öfver alp och hed, och aflemna honom,
innan han vet ordet af, hemma i det gamla Sverige igen — dock
under hotelse att ban ännu många gånger torde fångas i flygten.
Skulle han åter föredraga en långsammare färd, så kan han med
de svenska resenärerna utsträcka morgonen i Chamounix till en
*) O! mina damer, hvilken forfarlig väg! Min Gud, hvilka
afgrunder! och dessa djur sedan, som alltid gå på yttersta brädden af
bråddjupen! Min Gud, hur rädd jag varit!
**) Ni är rädd för allting och alltid, min fru.
***) Också var jag förfärligt illamående, jag fick svindel, jag fick
nerfattacker — och qväljningar sedan — Ack, mina damer! dödande
qväljuing-ar. Och likväl måste man ned samma väg igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
