Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Se der en sanning, som jag ej kunde fördölja eller
förkläda för mig sjelf. Äfven du, min Agnes, skall, om du
får lefva, bära din andel af dagens tunga och hetta, smaka
den lidandets bittra kalk, som bereddes för hvarje dödlig, och
jag mäktar ej bevara dig derifrån, ville jag än för dig utgjuta
mitt hjertblod. Då förhållandet obestridligen är sådant, sade
jag till mig sjelf: månne jag handlar rätt mot mitt barn, om
jag från hennes stig söker undanrödja hvarje stötesten, från
hennes himmel bortblåsa hvarje moln, som der uppstiger, om
jag aldrig vänjer henne att umbära och försaka, att tänka för
sig sjelf? Skall jag ej genom ett sådant handlingssätt
förvekliga hennes sinne och hjerta, skall jag ej genom min ömhet,
som dock ej förmår att från henne afvända motgång och lidande,
blifva en orsak till att de, när de en gång komma, förefalla
henne mångdubbelt svårare, ja, måhända förkrossa henne?
Vore det ej bättre, om jag, under det hon ännu eger
barndomshemmet såsom tillflykt och skygd, vänjde henne att äfven
lita på egna krafter, om, medan hon ännu har i behåll den
öppna fristaden i faders- och modersfamnen, hon började sin
kamp och sitt arbete i verlden, oin hon redan nu lärde sig
att inse, att hon bland fremlingar aldrig kan och får påräkna
det öfverseende, den trogna kärlek, de ömma omsorger, som
kommit henne till del i fadernehemmet? Månne det ej, med
ett ord, vore godt och nyttigt för mitt barn att på en tid
skiljas från de sina, vistas bland fremmande, pröfva egna
krafter, lära att tänka för sig sjelf och vänja sig vid
åtskilliga små försakelser och kanske äfven förödmjukelser, som ej
ifrågakomma i hemmet, men hvilka kunna vara nyttiga för
hjertats tuktan? Jag tänkte på skaldens ord:
Life is real’. Life is earnest!
And the grave is not its goal;
Dust thou art, to dust returneth
Was not spöken of the soul. ’)
och insåg att äfven du borde lära att känna lifvets allvar,
innan det öfverväldigade ditt oberedda hjerta. Ser du,
älskling, sålunda räsonnerade jag och beslöt mig till uppoffringen
*) Lifvet är allvar, iir verklighet,
Målet vid grafven ej ställdes.
Stoft varder stoft, ljöd domen, men vet
Ej öfver anden den fälldes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
