Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
eller med hela makten af sin starka ande och sin rena vilja
sökte draga åhörarnes tankar och hjertan med sig upp mot
ljusets och evighetens rymder — dessa hans företräden blefvo
deremot oupphinneliga for hans efterhärmare. Så äfven med
Rogbertjs lärjungar. Mästarens starka, brinnande,
alltomfattande Johannes-kärlek uppnådde de icke, om de ock lyckades
tillegna sig språkets vekliga ljufhet, den försmältande
mildheten i framställningssättet. Det förefaller såsom hade
under decenniet 1839 — 49 flertalet af Stockholms predikanter
varit delade i dessa tvenne skolor, båda predikande med en
viss värme tron på Gud och Den Han sändt, och
framhållande Haus nådelöften , men under förutsättning, å ena sidan,
att man med egna dygder skulle förmå infria dem, å den
andra, att man under rikliga tåreflöden, frampressade af det
moderna predikopjunket, under gudstjensten skulle kunna gråta sig
till deras uppfyllande. Den sistnämnda riktningen blef
måhända på senare tiden förherrskande. Den var dock alltför
stridande mot Sophie Adlersparres kraftfulla och allvarliga
sinne, för att kunna fylla hennes andeliga behof. Hon tillhörde
den förstnämnda skolan i dess ursprungliga Wallinska skepnad.
Hennes sträfvan efter kunskap och ljus i andeliga ting, hennes
djupa afsky för lasten, lättsinnet och otron, hennes oaflåtliga
arbete på egen förädling, hennes tro på bönens kraft, hennes
osvikliga förtröstan på Guds nåd, hennes växande åtrå att
blifva allt närmare förenad med den himmelske Fadren — hela
denna |hennes själs innersta riktning synes oss afspegla allt det
bästa af den i många afseenden kraftiga och helsobringande
lära, Wallin predikat. Men Sophie Adlersparre skulle icke
heller gå fri för de brister, som vidlådde densamma: bristande
ödmjukhet, bristande kännedom af den menskliga naturens
syndfullhet och svaghet äfven under de bästa föresatser, och,
såsom en naturlig följd deraf, bristen på den kärlek och
fördragsamhet, hvaraf man sjelf icke kände sig i behof, med ett ord
— bristande insigt af den fulla betydelsen af "läran om
korset". Icke såsom tviflade man på Christus, på Hans Gudom,
Hans mission, eller de löften, som genom Honom blifvit oss
gifna. Vi hafva sett huru Sophies innersta uppreste sig mot
denna tanke, då den första gången ohöljd framträdde infor
henne, vi hafva hört huru varmt och tillitsfullt hon bad: "O
Gud, bevara mig frän en sådan tro!" Man brann af
tacksamhet och beundran för Gudamenniskan, som frälsat mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
