Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
gare, dels den välgörande praktiska verksamhet, hvari dess
gudsfruktan yttrade sig, dels äfven den beredvillighet, hvarmed
dess lärare och ledare lyssnade till tros-syskonens andeliga
spörjs-mål, hvarigenom uppstod det fortroliga andeliga umgänge
mellan lärarne och deras församling, hvilket blott alltför ofta
saknas inom den orthodoxa kyrkan. Ett bland de första företag,
med hvilka det nya trossamfundet i hufvudstaden aktivt
framträdde, var grundläggandet af en Diakoniss-anstalt efter
mönster af den i Kaisersiverth. Sophie Adlersparre deltog ifrigt
i arbete och insamlingar för förslaget, utvecklande med värma
och ej utan vältalighet dess vackra grundidé och skildrande den
första Diakonissanstaltens välsignelserika verksamhet i
Tyskland. Halft öfvertalande, halft pockande på de rikas
skyldighet att bidraga till dylika medel för Guds rikes utbredande,
vann hon också många för den goda saken, hvilka sedan
förblifvit den förträffliga anstaltens trogna beskyddare. Sjelf
invaldes hon i Diakonissföreningens första Direktion. Hennes
anteckningar, hvilka under de senare åren blifvit allt färre, lemna
föga upplysningar rörande hennes sinnesförfattning under denna,
i hennes inre lif dock så mäktigt ingripande tid, hvarför vi, vid
skildringen deraf, endast kunna bygga på våra personliga
iakttagelser från dessa år, då vi ofta sammanträffade med henne,
samt på meddelade underrättelser af hennes vänner, så inom
som utom det nya trossamfundet. Blott ett enda blad ha vi
funnit bland hennes anteckningar, der hon röjer något af hvad
som vid denna tid föregick inom henne. Det är dateradt d.
20 Januari 1850, efter afhörandet af en predikan af magister J.
"Han har sagt sanningar, som djupt träffat mig och öppnat mina
ögon för fel, på hvilka jag aldrig tänkt. Jag har aldrig känt ett
sådant behof af att gråta; jag ville smälta bort i tårar — men der
voro så många som sågo mig — sedermera då jag kom hem har jag
känt mig lycklig af att riktigt få gråta ut. Jag känner djupt
Utt det finnes ingen ovärdigare än jag, ingen som så illa motsvarat
all don oändliga godhet, den käre Guden bevisat mig, särdeles deruti
att jag blifvit upplyst om Hans ord och delaktig af Christi förtjenst.
Nu känner jag att jag behöfver Christus, och vill dagligen bedja Gud,
att Christi kärlek måtte uppfylla hela mitt hjerta, så att Han alltid
blir närvarande för mina tankar, och att jag vid allt hvad jag tager
mig fore — först måtte fråga mig hvad som behagar Honom. O Gud!
O min Frälsare! Måtte all förblindelse och all egenkärlek försvinna
ur mitt hjerta och en innerlig ödmjukhet intaga deras ställe! Måtte
alla lättsinniga och fåfängliga tankar förjagas och jag blifva stark att
motstå alla frestelser! O min Gud! helga mitt sinne allt mer och
mer, och gif mig Din nåd! amen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
