Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ännu var dock betydligt qvar af dagens föresatta arbete; men
den ena linlocken efter den andra gled så småningom ned i
det rågade sållet och vi misströstade icke om ett lyckligt, ehuru
något sent slut.
Sedan jag slutat den sista "Sannsagan", kommo vi på
kapitlet om helsan och dess ovärderliga gåfva.
"Ack!" sade då Qvistesa, "hvad den är lycklig, som
aldrig varit sjuk och svag! Huru ofta har jag icke gråtit mina
bittra tårar öfver, att jag for svaghets skull icke förmått
uträtta hvad jag velat! Ett ondt har jag och får väl alltid
behålla det — jag minnes så väl när jag fick detl — — Det
var för längese’n, medan Sven Johan var liten. "Det var
vinter och vår nöd var lika stor, som denna var sträng,
snöig och kall. På tre dagar hade vi i vår stuga icke haft
en bit mat".
Qvistesa höll upp, jag nyste.
Hou fortfor: "Qvist hade gått bort, jag visste icke hvart.
Barnen greto; jag spann, och när jag blef för hungrig lade
jag mig ned och sof. Men hungern och barnens gråt väckte
mig snart; jag satte mig åter till spinnrocken. Slutligen
förmådde jag icke mera. Jag tog min vadmalskolt — sista
öf-verlefvau från bättre tider — på armen och gick till Petters
Stina, bad henne gå till Dalars och be der, för vår räkning,
om någon föda, ty vi förmådde icke svälta längre. Sätt
plagget i pant, sade jag, så neka de nog ej att hjelpa oss.
"Stina gick och kom snart tillbaka med två kakor bröd,
6 marker mjöl och en sill. Vi kokte, vi åto, och jag skall
säga — det smakade! . . .
"Stina berättade att hon råkat Qvist på bortvägen och
sagt honom huru det stod till i hans hem — men det visste
han ju; — det var just derföre han höll sig borta derifrån.
Der var ingenting att få!
"Några dagar derefter förspordes att Qvist skulle hafva
tagit upp 8 rdr på min kolt. Men jag ville icke tro det.
Jag trodde det icke förr än han en dag rusade iu i stugan,
kastade på golfvet en säck med en half skäppa ärter och
ropade vildt: ’se der har du kolten!’
"Nu förstod jag hvad klockan var slagen; han hade sålt
kolten, supit upp pengarne, och — der var nu allt hvad som
var qvar för mig och barnen! — När jag tänkte på allt det
der, gaf det till en smäll i hufvudet, jag kände en slitning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
