Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
han hyser till den svenska qvinnans förmåga och vilja att
uppträda såsom en menniskokärlekens och barnihertighetens engel
vid de sjuke och sårade krigarnes plågoläger, för att genom öm
och ändamålsenlig omvårdnad lindra de kroppsliga smärtorna,
och genom milda, deltagande, hugsvalande ord förmildra det
fasaväckande i omgifningen, ja, borttaga något af den bitterhet,
döden i de flesta fall måste ega på ett fältsjukhus. Skönare,
upphöjdare, beundransvärdare framstår kanske ingenstädes
qvinnans sjelfförsakande mod än under denna form, yttringen af
den renaste christliga kärlek. Vi hoppas ock, att Sveas döttrar
ej härutinnan skola stå Albions efter, om och när det gäller
för dem, att på krigets blodiga fält ådagalägga sin
fosterlandskärlek. Vi måste dock erinra om att dertill erfordras mer än
en god vilja, ty utan någon erfarenhet i behandlingen af sjuka,
utan nödig styrka till både kropp och själ för att kunna
uthärda de mödor, pröfningar, sinnesskakningar, som äro förenade
med detta kall, blir den frivilliga sjuksköterskan mer till
hinder och besvär än till verklig nytta.
Men på samma gång vi känna oss förvissade om, att
äfven i vårt fädernesland klappa ädla, qvinliga hjertan , mäktiga
af dylika uppoffringar, kunna vi ej undanskjuta den tanken,
att det dock vore grymt att, om ej nödvändigheten så fordrar,
vilja lägga en så förkrossande börda på skuldror, som, om de
än äro "stärkta af kärleken", dock ovedersägligen äro svaga
och i nio fall af tio troligen skola duka under derföre.
Såsom qvinnor må det tillåtas oss att kalla kriget en återstod
af barbari, ovärdig hvarje nation, hvilken gör anspråk på att
befinna sig under christendomens och civilisationens förädlande
inflytande. Såsoin döttrar, systrar, inakar och mödrar må vi
vara ursäktade, otn vi i våra varmaste böner fortfarande
innesluta den om fredens bevarande åt det älskade fäderneslandet,
om försköning för de otaliga olyckor, hvilka alstras af ett krig.
Vi behöfva dessutom så väl rikta vår blick inåt, afhjelpa
nöden och bristerna i vårt eget land, innan vi uträcka vår
hjelpande hand till grannen. Inom hvarje samhälle ligger ett
arbetsfält, stort och maktpåliggande nog för att tillfredsställa
både vår ärelystnad och vårt verksamhetsbegär. Vi äro
hjelp-samma och det är ej något ondt i det, men månne det ej
understundom händer, att vi, i ifvern att skänka hjelp och bistånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
