Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
"Sedan presterna gått", skrifver Sophie, "föll den sjuka i häftig
gråt. Jag var färdig att göra detsamma. Mig föreföll denna scen
rent af ogudaktig. " Jag kan ej förlåta presterna", tillägger hon, "att de
befordra ett sådant afguderi!"
Att hon icke dolt sin tanke om dylika upptåg synes äfven
af anteckningarne; men man skrattade då blott åt hennes
förtrytelse öfver hvad hon kallade idolatri och sökte blidka henne
med försäkran, att ingen fäste sig vid bilden, utan ansåg den
såsom en blott påminnelse om Frälsaren m. m. Anuu sedan
hon, hösten 1854, låtit förmå sig att emottaga ett slags
förberedande undervisning af en viss Padre Wilford, hvilken lärer
hafva haft i uppdrag att bereda alla protestanter, som beslutat
sig att öfvergå till katholicismen, protesterade hon ifrigt emot
vissa af den Romerska kyrkan antagna föreställningar. Och
tvifvelsutan fick man göra ej så få medgifter åt den svenska
proselytens omutliga sanningskärlek och rättrådighet, innan man
lyckades vinna henne för sitt syfte. Så t. ex. synes läran om
miraklerna länge hafva utgjort ett väsendtligt hinder för hennes
omvändelse. Efter att förgäfves hafva sökt vederlägga hennes
ofta upprepade inkast, medgaf man slutligen, att det icke draf
kyrkan ovilkorligt anbefalldt att tro på miraklerna, tilläggande
dock, att det vore förmätet att anse sig vara klokare, än alla
de trovärdiga personer ur olika klasser (deribland påstod man
äfven artister) hvilka vid olika tillfällen blifvit sammankallade,
för att pröfva dessa underverk och intygat deras sanning. Det
första samtalet med Padre Wilford den 9:de November 1854
förtjenar att anföras såsom i mer än ett afseende märkligt.
"Han talade", heter det i anteckningarna samma dag, "om
Madonnans tillbedjande och om mötets i Trident förklaringar öfver detta
ämne. Att det nemligen vore nyttigt (utile) att alltid anropa henne
om förbön; att detta brukades redan i tredje seklet. Att man i
Catacomberna funnit målningar, föreställande Madonnan, bedjande med
uppåt sträckta händer och Petrus och Paulus understödjande hennes
armar. Förebilden härtill, sade han, finner man i gamla Testamentet,
der Moses omtalas bedjande om seger för sitt kämpande folk,
understödd af Arons söner. Sålunda, menade hnn, föreställes Maria alltid
bedjande för oss, då vi anropa henne om hjelp. Han bad mig
besinna huru högt Gud älskat henne, huru Maria alltid var närvarande
hos Frälsaren, huru Han i sina sista ögonblick anbefallde Johannes
att anse henne som en moder m. m. Allt detta utvecklade han i
ganska vackra bilder. På mitt inkast, ott vi voro bönhörda af Fräl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
