Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
hördt stort, glödande verldsklot, utstrålande ljus och värme i
rymden — det är solen.
Ehuru mycket den gifvit ifrån sig, för att bilda de öfriga
ur densamma sprungna verldskropparne, är den nu tillräckligt
öfverlägsen dem i storlek, för att med sin attraktionskraft
motväga den centrifugalkraft, som ständigt sträfvar att aflägsna
planeterna från dess närhet. Drifven sålunda af den ena
kraften ständigt utåt i den gränslösa rymden, likasom på ett
strandlöst haf, af den andra oupphörligt och lika kraftigt dragen
till den strålande verldskroppen, lyder vår jord resultanten af
dessa bäda krafter, och antager, hvad man kallar en
sammansatt rörelse, beskrifvande en elliptisk bana kring solen, hvaraf
för oss uppstår årstidernas och månadernas omvexling, Äfven
Descartes hade länge anat denna verldarnes daningsprocess.
Hans system, fullständigt utveckladt, ehuru behäftadt med
villfarelser, blef icke antaget af vetenskapen. Han hade gått för
långt framom sin tid; man kunde ännu ej begripa honom.
Under de allra sista åren deremot har den namnkunnige
blinde fysikern i Belgien, Plateau, uppfunnit en experimentel
bevisning af förenämnde hypothes, hvilken är lika enkel, som
den är snillrikt uttänkt.
Han tar en blandning af vatten och glycerin eller alkohol,
nog litet tät för att ett visst mått olja, isläget till
blandningen, kan, i stället att flyta ofvanpå såsom i rent vatten,
stanna såsom ett mellanlager eller såsom fransosen säger, rester
entre deux eaux, då oljan genast antar en sferisk form.
Vattenblandningen förebildar nu den omätliga rymden, oljemassan
deremot vår nebulösa (skapelseämnet), sådan man föreställer
sig henne hafva varit i tidens begynnelse.
Den blinde forskaren för då ned en käpp midtuti
oljeklotet, låter omkring denna axel bela klotet rotera med en
mer och mer stegrad fart, och visar huru oljemassan,
småningom förändrande sin sferiska form, antager en
sferoi-disk, något sammantryckt vid de båda polerna. Alltsom den
roterande rörelsen sedermera stegras i hastighet, sönderslites
klotet; dess yttersta massor afskiljas, men deltagande i
rörelsen och roterande, äfven de, omkring sig sjelfva, ombilda
do sig till nya mindre klot, under det de splittrade
fragmen-terna i centern åter samla sig och antaga form af en större
central sfer. När man sedau märker, huru alla dessa konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
