Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Än trastens drill i skogen
Dn härmar frisk och glad,
Än slagans fall på logen
Och sväng af lians blad.
Kring elfver, fjel 1 och ängar
Du leker harpolek,
Och spänner gyllne strängar
Emellan fur och ek,
Från Äreskutans hjessa
Till blåa Issefjord,
I treklang stämmes dessa
Till harmoni i nord.
Ej södrens blomsterånga,
Hvars vällust döden bär,
Kan så mitt hjerta fånga
Som doftet du beskär;
Ur kärneskogen flödar
Det som en helsokraft,
Och vekligheten dödar
Med lifvets friska saft.
Du satt i kämpasalen
Vid julegillet först,
Och mer än mjöd-pokalen
Du släckte hjeltens törst;
Sen uti riddarborgen
Du vann din lagerkrans,
Blef tröstare i sorgen
Och själ i testens glans.
Fast hållen högt i ära
Hos ädla riddersmän,
Du, folkets hjertan nära,
Förblifvit hyddans vän;
då låna några tonfall af detta tystnade sträugaspel, lyssna till
några slag af detta skaldehjerta, för att längre fram, då läsaren hunnit
bli förtrogen med dess egendomliga tonart och stämning, meddela
något af den aflidnas sällsamma öden, sådana de blifvit upptecknadt i eu
till oss öfverlåten vidlyftig sjelfbiografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
