Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
XXVIII. — EN SUCK.
Det gir en suck af smärta,
En suck af nöd och qval,
Igenom hvarje hjerta
I jordens djupa dal.
Den blef en arfslott, gifven
At oss i fallets stund,
Då men’skan, syndens blifven,
Med sorgen slöt förbund.
Den bördan skulle trycka
Oss djupt i stoftet ner
Och krossa all den lycka,
Som lifvet åt oss ger,
Om ej i hjertat åter
Förnams ett fridens bud:
"Din synd jag dig förlåter,
Vänd åter till din Gud!"
Det ordet skänker friden,
Ej verlden gifva kan;
Det visar bortom tiden,
Då tidens ro försvann;
Det ordet ger den fröjden
Ej dödligt öga sett,
Men Herren uti höjden
At sina barn beredt.
När jordens små bekymmer
Förökas år från år,
När lifvets glädje rymmer
Och korsets tyngd blir svår,
Lyft då din blick och hoppas,
Se gladt mot målet fram,
Ty mins, att rosen knoppas
På sjelfva tornets stam.
L. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
