Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ihärdighet och noggrannhet och hoppades att flera af dem skulle
komina att gå långt, sedan utväg beredts dem att genom allvarliga
studier i tid lägga grunden till en sann konstnärlig bildning.
"I trots af inånga goda och utmärkta anlag", sade han, "hafva,
med högst få undantag, våra qvinliga artister hittills ej förmått
afskudda sig dilettanten; nu hoppas jag det skall bli annorlunda."
Men åter upptogs deu samvetsgranne läraren af sitt kall,
och rädd att störa honom eller att beröfva de arbetande ett enda
ögonblick af den dyrbara undervisningen, lemnade vår okända
vandrerska lektionsrummet, medtagande det gladaste intryck af
sitt besök. Väl blandade sig i denna glädje en känsla af vemod,
vid tanken på dem, som, i saknad af de förmåner, hvilka här
erbjödos deras lyckligare medsystrar, kämpat sin hårda kamp
emot hinder, som blott få förmått helt och hållet öfvervinna.
Men snart upplöstes äfven denna känsla i glädje, då hennes
följeslagerska, som kände en del af eleverna derinne, omtalade,
att de i varma, hjertliga ordalag nedkalla välsignelse öfver alla
dem, som i någon mån bidragit att öppna dem vägen till
konstens förgård. "Hvem skulle väl denna välsignelse i första
rummet tillfalla, om ej dem, hvilka brutit banan och röjt vägen för
dessa sina efterföljare?" frågade hon sig, och bar i tankarne de
ungas välsignelse till dem, i det hon var barnslig nog att tro, att
den skulle nå dem, vare sig de ännu lefde och verkade
härnere i konstens verld, eller gått förut ditupp till källan, "den evigt
klara."
Besöket hade upptagit endast en kort stund och utkommen
på den månbelysta kajen fick vår vandrerska en oemotståndlig
lust att taga reda på huru det gått för "sjögastarne." Hon ville
i några få ord förklara händelsen för sin följeslagerska, men,
medan hon ännu talade, såg hon étt mörkt föremål röra sig under
det närmaste brohvalfvet; ögonblicket derefter gled foren af
jöllen långsamt fram ur skuggan ut på den månljusa
vattenspegeln, i det roddarne, med årorna upplagda, drefvo den fram,
genom att med händerna haka sig fast i hvarje remna, hvarje
osynlig fördjupning eller ojemnhet i bropelareu. Det trogna, ihärdiga
arbetet hade således gått fram emot målet, i trots af hindren
och i trots af smädarnes hån. Annu återstod ett vanskligt
ögonblick, innan årorna återtagits för att betvinga strömmens
tillbakasättande kraft, men äfven detta genomkämpades lyckligt. När
slutligen vår vandrerska såg de hvita årbladeu höjas och sänkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
