Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Jag vill derför uttala min tanke om de förhållanden du
skildrat, så öppet och oförtäckt, som sakens vigt och min
tillgifvenhet. för dig och dina kära faderlösa kräfva.
Jag vet, det är ej din önskan, att dina flickor skulle lära
att glömma, eller såsom inan säger, slå ifrån sig sin sorg.
Dertill har den icke blifvit dem pålagd. Du vill blott, att de
småningom skola öfvervinna dess bitterhet och låta den så
försmälta med minnet, af fadrens kärlek och med deras egen
hängifvenhet för honom, att den blefve ett med dem. Du vill, att
sorgen icke mera skall vara dem en grym, öfvermäktig fiende,
undertryckande deras oskyldiga ungdomsglädje och bindande deras
ädlaste själskrafter under sitt tunga ok, men en vän för lifvet,
god, allvarlig, och på samma gång mild, stärkande och
uppkallande till full verksamhet allt det bästa inom dem: hjertats
godhet, viljans kraft och renhet, tankens klarhet. Du insåg lätt
det första och väsendtligaste vilkoret för uppnåendet af detta mål
och lyckades leda dem till Honom, som lofvat, att Han vill mildra
vinden för det klippta lammet, att Han icke vill utsläcka den
rykande veken, till Ilouom, som sagt: "Kommer till mig J alle,
som ären bedröfvade, och jag vill hugsvala eder!" De böjde
sig, säger du, dessa unga, veka sinnen, ack, blott alltför djupt
under den agande Fadershanden. De smögo sig darrande, likt
rädda lam, till den gode Herdens fötter, och Han såg trons och
hoppets slocknande låga flämta i deras hjertan, och
var-kunnade sig öfver dem och släckte den icke, men närde den
med sin kärlek, hugsvalade dem med Sitt ord och vände
deras sorg, såsom jag med visshet hoppas, till en sorg efter
Guds sinne. Men viljans kraft var bruten, lynnets
spänstig-het förslappad, lifvets glädje borta. Och sådant
återkommer ej på befallning. Du fann, att menniskan lefver icke
heller af Guds ord allenast, utan att hon behöfver bröd —
behöfver mensklig näring för sina menskliga krafter; att hon behöfver
äfven ett jordiskt, ett menskligt mål för sin verksamhet här i
verlden. Du insåg att det vore arbete och verksamhet, som
skulle återbringa jemnvigt i dina flickors betryckta sinnen och
åter skänka dem mod att lefva och glädjas af lifvet.
Grundsatsen, jag är öfvertygad derom, är fullt riktig, men
jag fruktar, att du misstagit dig i tillämpningen deraf på dina
döttrar. Beviset härför skall du lätt finna i den jemnförelse
mellan dina söner och deras systrar, hvarmed du börjar ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
