Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Om dagen dolde hon sig i skogarne, om nätterna vandrade
hon med oförsvagadt mod för att nå det mål, som nu utgjorde
hennes enda tanke, hennes sons befriande. Hennes föda bestod
af de vilda rötter hon kunde upprycka, sedan det lilla risförråd,
hon medfört, var tortärdt.
Slutligen uppnådde hon byn, der hennes son förvarades, men
trenne dagar förgingo, utan att hon kunde träffa honom. Hennes
ihärdighet, hennes hjeltemod kröntes dock slutligen med framgång,
och hon lyckades obemärkt bemäktiga sig sin son, hvilken hon
bortbar till skogarne. Hemresan gick lättare, ty efter några
nätters vandring påträffade hon en vänskapligt sinnad stam, som
hjelpte henne att återfinna sin förra tillflyktsort, dit hon anlände
mer lik ett skelett än en lefvande menniska.
På samma gång man ej utan djupaste smärta måste förnimma
att gräsligheter, sådana vi här antydt, ännu i våra dagar kunna
begås, och det i länder, hvilka man under åratal ansett vara
under inflytandet af christendom och civilisation, är det hugsvalaude
att iakttaga huru äfven i dessa vildais råa och förslöade själar
bättre känslor slumra och kunna väckas till lif. Men huru väcka
dem? "Säden är mycken och arbetarne äro fä".
Den verldsliga makten har redan gjort mycket, der den
brutit vägen, men denna väg måste fortfarande och omsorgsfullt
rödjas af kärleksfulla händer, annars växer den snart igen, och
lemnade åt sig sjelfva, skola de vilda stammar, hvarom vi här talat,
snart återgå till sina skändliga vanor och med förnyad ifver
hän-gifva sig åt den gräsliga afgudadyrkan, till hvars afskaffande
endast första steget blifvit taget. Detta inser Campbell fullkomligt
och uttrycker på mer än ett ställe i sin bok den önskan, att
missionärer ville bosätta sig bland Khondfolket, för att söka vinna
dem till christendomen — hvilket han anser endast kunna ske
genom ett längre och oafbrutet umgänge med dem. Man har
redan gjort en början med att nedskrifva Khondspråket och äfven
att trycka böcker på detta språk, hvarigenom ett medium för
barnens undervisning är funnet.
Tvenne katholske missionärer, berättar Campbell, hafva äfven
begagnat sig häraf och erhållit ganska många lärjungar, särdeles
från låglandet, samt lyckats omvända flera. "Jag måste medge",
tillägger han, "att dessa mäns nit och fromhet voro vida öfver
allt beröm. De bodde i ett slags skjul, betäckt med gräs, och
voro der knappast skydd,ide för solens brännande strålar. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
