Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
nej, det är jag!" återtog den andra, och så fortgick tvisten en
lång stund innanför dörren till sakristian, som byggmästaren
olyckligtvis gjort alltför trång, for att de båda systrarna på en gång
skulle kunnat inträda. Biskopen begynte se orolig ut och
råd-plägade hviskande ined presterna. Piparne stämde sakta sina
instrumenter, likasom för att återkalla harmonien; församlingen, van
att vörda de båda systrarna såsom mönster af sämja och fromhet,
visste ej hvad den skulle tänka, då plötsligt de gälla orden: "ser
du, det blef jag"! hördes derinifrån, och i detsamma jungfru
Ka-thrina med blossande kinder och brinnande blick, samt hufvudet
stolt tillbakakastadt, trängde sig in genom den lilla dörren och
inträdde i kyrkan. I samma ögonblick uppstämde musiken: "Ära
vare Gud i höjden, frid på jorden, menniskorna en god vilje!"
medan den högädla jungfru Delila begaf sig hem igen i all sin
ståt, fast besluten att icke deltaga i festen, då hon ej fick vara
den främsta.
Händelsen störde församlingens glada och fridfulla stämning,
och ehuru invigningen och den följande festen försiggick med all
högtidlighet, hade man snart förgätit hela herrligheten och
mindes endast systertvisten, om hvilken barnen i Kathrinenäs
församling ännu i dag veta att berätta, tilläggande att Delila, för
att hämnas sitt lidna nederlag, lät för egen räkning uppbygga en
annan kyrka ej långt derifrån, hvilken efter henne erhöll namnet
Delilenäs. 1 folkets mun ha dock de båda namnen förvandlats
till Kattnäs och Dillnäs. I sinom tid uppfylldes äfven det andra
löftet, som systrarna aflagt, i det den gamla gråstensborgen på
ön förvandlades till ett kloster för fromma nunnor, der måhända
systrarna sjelfva, försonade, afbidade sina sista stunder.
Så ungefär ljöd sagan. Skulle den vänliga berätterskan ej till
alla delar igenkänna den, må hon veta, att jag nu, som ofta förr,
hade vid min sida en liten osynlig förtäljare, som ifyllde luckorna
och sammanknöt de afbrutna trådarne af historien, under det hon
moraliserade Puck, eller öfverlade med en mötande bondhustru
om ullen, som skulle spinnas till den fina vinterklädningen.
Att Kattnäs’ tornspira för några år sedan antändts af åskan
och framdeles skulle ersättas af en af jern; att dörren till
sakristian ännu i dag är så trång, att en dame i nutidens drägt
näppeligen kan intränga igenom den; att de gamla klostermurarne
ännu utgöra en del af herregårdsbyggnaden dernere ocli att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
