Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
makare, boktryckare, badare, tandläkare, orgelnister, kassörer,
bokförare, kontorsbiträden, skrifvare, telegrafister och
postexpeditör; alla tyckas de med vänliga, deltagande röster i en frisk korus
vilja tillhviska oss någon tröst. Men hvad gälla väl deras iutyg,
om än aldrig så påtagliga, mot en dom, sådan som den hederlige
landtbons, utan all appel, utan hopp om framtid, benådning eller
formildring: "Alltid lika opraktiska!!!"
Tanken på den ädelmodiga uppoffring vår iau Itbo underkastar
sig, i det hau år efter år fortfar att prenumera på "det oskadliga
onda" var den enda verkliga tröst vi kuude emottaga. Men ack!
äfven denna var bedräglig: ty märk huru den stränge kritikern
fortfar:
"Deremot då sådana biografier, som Sophie Adlersparres,
framläggas för våra unga döttrars ögon såsom lärorika och
ef-terföljansvärda, är det tid för hvarje moder, hvarje
rättskaffens christen att uppstå och uttala sitt skarpaste ogillande. A,r
detta ett arbete att "bilda qvinnan för hemmet", att lära henne,
ja, rent af uppmana henne till tadel, ja, jag kan säga förtafoch
otacksamhet mot en ännu lefvande, olycklig moder".
Bleknande vid tanken att sådana fasansfulla lärdomar utgått
från vår oskyldiga tidskrift, började vi leta i den olyckliga
biografien, tor att upptäcka om förf:u verkligen gjort sig skyldig till
det oförlåtliga felet att förbloiumera eller såsom förtjenster
framställa S. A:s af recensenten med bitter öfverdrift utpekade fel.
Sid. 215 funno vi följande:
"Ensidigt häftig i försvaret af hvad hon ansåg rätt, var hon
ofördragsam och sträug i sitt omdöme om hvardagsnienniskorna".
Sid. 224 omnämnes den sjukliga retligheten i hennes lynne, "som
blef en plåga för henne sjelf och andra".
Sid. 279 tillägger biografen, efter att hafva nämnt, att hon led
af att känna sig ensam och öfvergifven: "en känsla, som måhända
var ett välförtjent stratf, för det hon i viss mån ringaktat den
kärlek, som skänktes henne i hemmet".
Sid. 303 återünnes följande karaktärsmålning: "hon fordrade
onekligen för mycket; hon brast blott allt för ofta i den
grannlagenhet, hon begärde för sig sjelf, i den fördragsamhet, den skonsamhet,
som åligger oss i umgänget med andra, främst med våra närmaste".
Sid. 304 funno vi slutligen hennes dorn öfver sig sjelf, då hon,
etter att i dagboken hafva yttrat någon klagan öfver vissa svagheter
hos sin omgifning, tillägger: "och ofta är jag ju icke bättre sjelf"-, hon
anklagar sig för att vilja gifva andra skulden för egna fel och slutar
med en rörande bön om tillgift, tilläggande: "Fader förlåt oss, såsom
ock vi förlåte".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
