Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
XLIV. — DE BEGGE LINDARNE.
Allt till det sjuttonde året
Min moders rum var min verld.
Det var vid en stojig skolgård *)
Den låg, vår torftiga härd.
livar dag ljöd derutanföre
"Lancastrarnes" brusande skri.
Vanvårdade flickor hade
Derinnanför sitt logis.
Så låg det så helt offentligt
Vårt trånga, vårt enda rum.
Men i stormar föddes min tystnad:
Jag blef så lågmäld, så stum.
Det var så dunkelt derinne,
Så mörkt som ett bo i skog.
Jag aldrig såg solen der skina,
Om ej när min moder log.
Ty med kronorna slutna tillsamman
Två lindar derutanför stå.
Men så blef kammar’n en löfsal,
Vår himmel var grön, ej blå.
Och så var der liksom på landet
Derinne i stadens tvång.
Vårt mörker försontes af grönskan
Och stojet af fogelsång.
Från bygden voro vi komna,
Från stranden af Mälar’ns våg.
Dess solljus var kärt för min moder,
Dit ut stod begges vår håg.
*) Björngårdsgatan N:o 10, der flickafdelningen af Prins Cars
Inrättning för vanvårdade barn förr var förlagd, och der ännu
Vexel-undervisningssällskapets skola har sin lokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
