Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
bedöma och framställa det adertonde seklets qvinna, men till detta
misstag, ja, till denna stora orättvisa emot qvinligheten är det
som MM. de Goncourt gjort sig skyldiga. De hafva framställt
qvinnan, sådan hon oftast uppträdde vid hofvet och i de
aristokratiska kretsarne, flärdfull, lättsinnig, herrsklysten, nyckfull, ja,
nästan otillgänglig för lifvets högsta och ädlaste intressen; å ena
sidan, egnande sin tid och omtanke åt de trivialaste bagateller,
å den andra mäktigt ingripande i det politiska lifvet,
bortskänkande embeten med den ena handen och ifyllande lettres de
ca-chet *) med den andra. Icke destomindre hafva de, med den falska
ridderlighet, som så ofta uppenbarar sig hos den franska
nationen, öfver denna beklagansvärda typ af qvinlighet, kastat ett
poetiskt skimmer, under bemödandet att förvandla hennes fel till
dygder, hennes infall, ja, stundom oförskämdhet till snille,
tillskrif-vande henne på samma gång ett välde, ett inflytande, som hon
dock var långt ifrån att ega, i det de säga: "Våme de ce temps,
le centre de ce moride, le point d’oü tout rayonne, le sommet d’ou
tout descend, 1’image sur laquelle tout se modèle, c’est la femme.
La femme au XVIII:rne siècle est le principe qui gouverne, la
raison qui dirige, la voix qui commande" **).
Under det dessa författare sålunda framställa qvinnan såsom
den ledande principen under detta tidehvarf, berör deras skildring
endast den yttre sidan at’ hennes lif, behandlar den företrädesvis den
förnäma Pariserverldens clironique scandaleuse och sysselsätter sig
med förkärlek med dagens moder, anekdoter och tusende lumpna
bagateller, gifvande dermed en ganska bedröflig bild af seklets mer
än slappa moral, af dess missaktning för det, som bör vara
menskligheten mest dyrbart, mest heligt. Men på samma gång de roa
sig med att afskumma den fradgande och bubblande ytan, hvilken
de, såsom väl vispadt snömos, servera sina läsare på finaste
Sèvres-porslin, försäkra MM. de Goncourt, att det lättsinne, hvilket de
framställa såsom seklets förherrskande karaktersdrag, endast var
dess yta, dess mask. Man må då väl fråga, hvarföre de ej visa
oss det ansigte, som döljer sig under denna mask, utan åtuöja
*) Kungliga bref, försedda med konungens sigill, och innehållande
en hemlig order, vanligen en arresteringsorder.
*’) Själen i detta tidehvarf, centern i denna verld, den punkt,
hvarifrån allt utstrålar, den höjd, hvarifrån allt nedstiger, den förebild allt
sträfvar att likna, det är qvinnan. Det XYIILde seklets qvinm är
den princip, som styr, det förnuft som leder, den röst, som befaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
