Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
den senare mera tänkte på det Aschebergska regementets heder
ocli värdighet, den förre åter ansåg det sämsta möjligen godt nog
att sölas i polsk smuts och ryskt blod, eller, hvad i synnerhet
hästarne vidkom, alldeles för godt till kanonmat åt Kung Carl.
Alla gjorde de dock sitt yttersta för att uppfylla Herr Kjells
löfte. Icke desto mindre inträffade under de tvenne sista
månaderna månget ögonblick, då opåräknade svårigheter och bristande
tillgångar hämmade hvarje bemödande, och det syntes äfven den
mest förhoppningsfulle omöjligt att till utsatt tid vinna målet.
Mer än en gång hade sjelfva Öfverste Buckwald, den af
Margaretha utsedde befälhafvaren för det tillkommande regementet,
tillrådt grefvinnan Ascheberg att hellre i tid uppgifva
alltsammans, än utsätta sig för den nesan, att i sista stunden befinnas
undertalig, eller få någon del af truppen kasserad såsom mindre
krigsduglig eller illa utrustad. "Troligen", hade han tillagt, "skulle
ingen i detta ögonblick åtaga sig ett uppdrag, sådant som detta,
helst inom Skåne, der folket, fredligare och långt mindre
blandadt af kung Carls krigarära, än innevånarne i de gamla svenska
landskapen, visar föga eller ingeu lust att taga värfning, utan att
tala om svårigheten, ja, näst intill omöjligheten, att inom så kort
tid samnianbringa de nödiga medlen."
Intet hade dock kunnat böja Margarethas fasta beslut, om
hvilket Herr Beder en gång yttrade till henne sjelf: "hade det
ej sin grund i en känsla, hvarom det är sagdt, att den är
summan af all lag — nemligen hjertans kärlek — så kunde en
frestas att nämna det vid halsstarrighet." En dag, då svårigheterna
mer än vanligt hopat sig omkring henne, satt grefvinnan i
frustugan med ögonen allvarligt stirrande i rymden, likasom
spanande en utväg ur betrycket. Hastigt höjde hon dem, för att
enligt sin vana söka mannens drag; men som taflan skymdes
af Jungfru Märtha, som stående på en stege, var sysselsatt att
putsa ramen, förde Margaretha handen till en guldkedja, hvilken
hon bar kring halsen och framdrog mellan sorgdrägtens djupa
veck ett föremål, som hon höjde mot sina ögon. Det låg
någonting mekaniskt i denna rörelse, som antydde, att den tidt och
ofta varit upprepad. Icke desto mindre syntes Margaretha ha
funnit något nytt och oväntadt i det föremål hon betraktade, ty
hon gjorde en hastig åtbörd beledsagad af ett utrop, som kom
Jungfru Märtha att förskräckt tappa handduken och se sig oni.
Med stigande förvåning såg hon då grefvinnan ila fram till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
