Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
handen. Ögonlocken lågo tunga och halfslutna öfver de svällda
ögongloberna. Utmed den bleka pannan låg hårets mörka,
o-regelbundna vågor liksom fästlimmade. Så stel, så orörlig
syntes hela skepnaden, att man skulle ansett den liflös, om ej
i tinningens fina ådernät en puls rört sig med flygande och
ojemna slag.
Var det i detta ögonblick endast den ömtåliga känslan för
helgden af en makes löfte — detta löfte, för hvars uppfyllande
hon sedan hans död nästan uteslutande lefvat, som förkrossade
Margaretha Aschebergs starka själ? — Eller insmög sig äfven
en tanke på den förödmjukade qvinliga stoltheten, på den
svaghet, för hvilken rådgifvarne varnat, på det åtlöje, fru
Elsa förespått? — Hvem kan Jäsa i ett menniskohjertat Ocli
— om man kunde det — hvem vågar kasta första stenen?
Ännu satt den bleka bilden orörlig. Klockan slog en qvart.
Handen sänktes mot bordet och grep med en vanmäktig rörelse
efter pennan. Nästa ögonblick kastades den bort och
Margaretha sjönk på knä — blicken ångestfullt riktad mot
himlen — händerna tryckta mot bröstet — och läpparne hviskande
knappt hörbart: "Herre styrk! Herre hjelp! af mig sjelf
förmår jag intet — intet!"
Dörren bakom den knäfallande uppgick sakta. Hon hörde
icke, eller ville icke höra. Man nämnde henne vid namn.
Det var icke Herr Peders stämma. Hon vände hufvudet.
Framför henne stod gamla Malin, med ett bref i handen.
Den trogna tjenarinnan, som med bestörtning såg sin
matmoders hvitnade kinder och stirrande, tårlösa blick, räckte
henne skyndsamt brefvet, tilläggande: "Ett ilbud från
Tosterup — törhända bär det någon tröst med sig."
Margaretha bröt förseglingen och uppslet det stora
konvolutet. Der innanför låg ett mindre oförsegladt. Händerna
skälfde af brådska eller ångest, då de vidrörde det. En
nerv-sprittning skiljde de fina, hvita fingrarne åt. Konvolutet föll
till golfvet, och framför Herr Kjells enka låg en summa
penningar i guld.
Ett ögonblick stirrade Margaretha halft medvetslös på
guldet. En skälfning genombäfvade hela den smärta gestalten.
En dragning af ögonbrynen och en svag ryckning af de svällda
ögonlocken förrådde ett plötsligt tillströmmande af sinade
tåtekällor. På en gång sjönk det ännu högburna hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
