Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
dess mera stridslystna folk fylla det återstående antalet. Sune
klagade bittert öfver förvekligadt sinne hos skånska ungdomen,
derunder råkande i beständig strid ined unge Landgren, som
envist och ej utan en viss vältalighet försvarade bondens
angripna ära. Dessa ordstrider slöto vanligen med en harmsen
förklaring af Sune, att Landgren kunde gerna lugna sig,
behöfde ej vara rädd om sitt fina skinn, i thy, att Landgren
blefve visserligen den siste som han (Sune) skulle nedlåta sig
att värfva för Margaretha Aschebergs regemente. "Sämre
tör hon få, Sune", invände då den andre ined en ofrivillig
blick på sina härdiga lemmar, ’’men jag förmenar mig göra
mera nytta med att plöja hennes tegar här hemma i frid’’.
Sune yttrade oförställdt sitt förakt för så fega tänkesätt,
understödd af den unge kornettens spefulla anmärkningar, och det
var ej utan, att icke Britta, då hon antingen i stugan vid
qvällsmålet eller ute på ängen under pågående höbergning
lyssnade till dessa samtal, började finna den röle, hennes
beundrare härvid spelade, allt mindre hedrande. Ofta lockades hon
till och med af den gycklande, unge kornetten till ett muntert
skratt på sin trogne tillbedjares bekostnad. Hände det då
ibland, att kornetten med ett raskt tag kastade Brittas sista
hövålm upp i vagnen och henne sjelf efter, samt derpå med ett
språng satt vid hennes sida, grep tömmen från drängen och i
fyrsprång körde lasset bort till ladan — då kastade Landgren
en underlig blick af sorg och harm efter de bortfarande, under
det han stod orörlig vid sin räfsa, till dess någon af
kamraternas anmärkningar återkallade honom till arbetet, mörkare till
uppsynen, trumpnare, fåordigare än någonsin.
Esseide.
VI. — NI.
Svenskarne äro ett trögt folk, fulla af lietsiglieter.
Ehrensvärd.
Man påstår ju, att svensken är
En smula trög utaf naturen,
Att han i vanan sjelf blir kär,
Som fångna fogeln älskar — buren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>