Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
VII. — ETT SANDKORN UR VERKLIGHETEN *).
De petites causes produisent de grands effets.
Det satt en gång uti ett trefligt arbetsrum en ung fru
och sydde. IIou hade nyss slutat sin morgonandakt och ett
stilla och fridfullt uttryck hvilade öfver hennes ansigte,
angenäma tankar sysselsatte synbarligen hennes sinne, ty hon
smålog då och då. Ilon lyssnade till välkända och kära steg, som
ljödo i det angränsande rummet. Dörren öppnades och en
manlig gestalt visade sig på tröskelen. Det var hennes man.
"Ellen lilla", sade han vänligt, men något brådskande,
"vill du se efter om du har några små barnkläder att gifva
bort? Lina Quist är här, hon har olyckligtvis sjunkit allt
djupare ned i laster och brott; utom det att hon nu är drucken,
bär hon på ryggen ännu ett litet barn. Det är hennes tredje,
man nu får bjuda till att draga försorg om".
Den unga fruns blida ansigtsuttryck förvandlades
plötsligen, en mörk rodnad af ovilja drog öfver hennes kind och
hon sade med en liten anstrykning af bitterhet i tonen: "Och
sådana lastens fräcka utöfvare skall man hjelpa och
understödja, då så mången ärlig mans hustru i fattigdom och med
många barn–"
"Jag kan icke låta dig fortsätta, min lilla", afbröt
mannen, "kom och se på denne späde, och säg mig hvaruti hans
brott består".
Det låg en djup smärta i hans ton, ehuru den ej förlorat
ett grand af sin milda vänlighet; men lian vände sig hastigt
om och gick tillbaka in i sitt rum.
Den unga frun lade bort sitt arbete och stödde pannan
emot handen. Hennes hjerta bultade häftigt. Hon brukade
aldrig göra några invändningar emot sin mans önskningar, ty
hon beundrade lika mycket som hon älskade honom. — Men
hon hade, med modersmjölken och genom hela riktningen af
sin uppfostran insupit ett hat till lättsinne och okyskhet, och
hon hade alltid i det gudomliga budet: Du skall älska din nästa
såsom dig sjelf, gjort ett litet, knappast medvetet undantag för
fallna qvinnor.
*) Insändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
