Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om tiggeri och tiggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ortens fattiga togo äfven ofta sin tillflykt till klostren och
bespisades der vissa dagar.
Grundsatsen, som vi här ofvan angifvit, att slägten skulle
underhålla de sina och husbonden sitt husfolk, återfinnes i den
äldsta af de nordiska lagarne, den isländska lagsamlingen,
Grågås kallad. Redan i dessa tidiga lagbestämmelser har man
dock sökt inlägga en varning för faran att genom för
vidsträckt gifvande af understöd uppamma lättingar, ty det säges
i nämnde Grågås "att barn, som af lättja tiggde vid
dörrarne, voro fränderna ej förbundna att föda".
I likhet med den isländska lagen, påbjödo våra gamla
svenska lagar, att barn skulle underhålla sina föräldrar, i
främsta rummet modren, och att bättre lottade slägtingar, så långt
möjligt var, skulle draga försorg om åldriga och vanföra fränder.
De medgåfvo dock derjemte rättighet åt fattiga att färdas
omkring i bygden, och ålade hvarje husbonde såsom en pligt
att åtminstone under en natt herbergera den fattige vandraren
och förse honom med behöflig föda. Härföre egde han dock
att åtnjuta ersättning genom att för detta behof hos sig
behålla en del af den tionde, svarande ungefär mot två
niondelar deraf, hvilken han var förpligtad att erlägga såsom skatt.
Efter reformationen började åsigterna rörande tiggeriets
helgd och loflighet att undergå betydlig förändring, hvartill väl
äfven bidrog, att tiggarnes antal, i anledning af klostrens
indragande, på flera ställen mångdubblades. Med en växande
civilisation tilltog, tyvärr, också antalet af lättingar och
bedragare, som fann det beqvämare att lefva på barmhertiga
och lättrogna menniskors bekostnad än att äta sitt bröd i sitt
anletes svett. Man kan också säga, att den egentliga
fattigvårdslagstiftningen tog sin början i 16:de seklet.
I England utkom den första förordningen i detta
hänseende 1536 och på samma gång den ålade hvarje församling
att sörja för sina fattiga, förbjöd den vid straff allt
almosegifvande, och tiggeri belades med strängt ansvar. Den, som
det oaktadt beträddes dermed, skulle första gången piskas,
andra gången mista högra örat och tredje gången gällde det
ej mindre än lifvets förlust. Denna lag var dock för sträng
att kunna tillämpas och 1547 utkom en annan, enligt
hvilken hvarje arbetsför person, som ej ville försörja sig med sitt
arbete, skulle gripas såsom landsstrykare, brännmärkas på
högra skuldran och lemnas såsom träl för tvenne år åt den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
