Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Om tiggeri och tiggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår nu gällande fattigvårdsstadga förbjuder ock i
otvetydiga ordalag allt slags tiggeri, på samma gång den ålägger
hvarje kommun att sörja för sina fattiga. Den har ej heller
förbisett att tillfällen förekomma, då brist på arbete kan
framkalla tiggeri och äfven antydt hvilka mått och steg som i ett
dylikt förhållande böra tagas [1]. När vi sålunda hafva en lag,
som anbefaller de bättre lottade att sörja för de sjuka,
vanföra och orkeslösa fattiga, hvilka äro urståndsatta att arbeta
— något, som måste betraktas såsom en oeftergiflig pligt —
en lag, som förbjuder tiggeri och påbjuder att utvägar göras
för att bereda arbete åt sådana, som utan eget förvållande
sakna dylikt, må vi väl upprepa frågan: hvarifrån komma då
dessa skaror af tiggare? Kan lagen ej efterlefvas, bör den ej
qvarstå, emedan den i så fall förorsakar missaktning för
lagarne; kan den det deremot, bör dess efterlefvande äfven
noggrannt beifras.
Att många kommuner vårdslösa pligten att sörja för sina
fattiga är ganska troligt, äfvensom att alla
fattigförsörjningsanstalter ej på långt när äro hvad de borde och kunde vara
— en under den christliga kärlekens vard varande tillflyktsort
för de åldriga, sjuka och värnlösa fattiga. Vår fattigförsörjning
behöfde endast blifva hvad i lagen stadgas och denna lag
tillämpas på ett menniskovänligt sätt, för att vi skulle kunna
känna den lugnande vissheten, att ingen verkligt behöfvande
hos oss lider nöd — ett uttryck, hvars hela sorgliga
betydelse, den, som aldrig egt erfarenhet derom , troligen ej heller
rätt kan uppfatta. Som det nu är, kasta vi kanske en
almosa åt den samvetslöse, men i förställning skicklige
bedragaren, under det vi låta den verkligt nödlidande gå ohjelpt
från vår dörr. Och misstron, närd och fostrad af sorglig
erfarenhet, innästlar sig mer och mer i våra hjertan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
