Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
sekar i händerna, med tiarer på hufvudet och med langa
mantlar af brokad. En af dem aldeles svart: "som du, morfar?"
Morfar hostar — jemföra honom med en vis konung —
honom 1 Emellertid hade en af dessa tre ebenholtz-färg — den
saken var viss; många gånger under sina långa betraktelser,
hade den gamla negerns hjerta klappat högre vid denna
tanke; och barnet betraktade dervid belt tankfullt sin morfar;
en helig vördnad grep hans själ, och föga fattades att han
icke såg på hans hufvud en orientalisk mitra, strålande af
rubiner.
Då de kommo till de menlösa barnens mord, tryckte
sig Hercule intill inorfadren: — "morfar, de skulle ha dödat
mig .... men inte dig, morfar!"
Vid Passionshistorien , då krigsknektarne gingo ut att gripa
Jesus, drog Hercule sin lilla sabel, med samma rörelse som
Aposteln Petrus. Likasom Clodowig skulle han sagt:
"hvarför var jag ej der med mina Franker?"
Så förflöt tiden.
En morgon, då jag gick längs efter de blomsterfyllda
kajerna, köpte jag en röd rosenbuske och bar den till den
lilla kammaren. Hercule stod en stund häpen, närmade sig
sedan, vidrörde den med fingerspetsen, tog på de gröna bladen,
på blombladen, beskådade deras beundransvärda väfnad , inandades
deras vällukt, och såg sedan upp på sin morfar liksom för
att fråga, om den gode Guden äfven hade gjort detta
underverk — rosenbusken.
Två dagar derefter kom Kalampin till mig. Emot sin
vana ringde ban hårdt, och knappt inkommen bad han att få
tala vid mig. Hans ansigte var förvridet, hans blickar
irrade oroligt omkring. Med häftighet utbrast han: "barnet,
barnet!"
"Sjukt?"
Han gaf mig ett jakande tecken och rusade sedan bort.
Då jag en timma senare inträdde i det lilla rummet, förstod
jag att ett sorgespel här föregick.
Den lilla sängen var framdragen midt i rummet.
Barnet, mycket blekt, låg på sin bädd med onaturligt utvidgade
ögon. Öfver hans hufvud utsträckte rosenbusken tvenne
purpurfärgade rosor. Täcket var öfverhöljdt med
immortellekran-sar, hvilka hans små fingrar flyttade med feberaktig rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
