Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
misstänka Newtons beräkningar och sätta i fråga, huruvida ej
Uranus följde andra lagar än de förut beräknade. En fransk
astronom, Le Verrier, förkastade alldeles dessa misstankar och
började, säker på de mathematiska beräkningarnes allmänt
gällande sanning, att utforska någon auuan orsak till planetens
rubbningar. Han beräknade den baua planeten redan
tillända-lupit, beräknade de närliggande planeternas dragningskraft och
kom till det resultat, att orsaken måste vara tillvaron af
en större, ännu oupptäckt planet, som, ehuru tillhörande
vårt planetsystem, dock omkretsade solen på längre afstånd
än alla de öfriga. Genom fortfarande undersökningar,
beräknade ban planetens afstånd, dess massa, dess omloppstid, allt
efter’ de Newtonska rörelselagarne och numera säker på sin
sak, inlemnadè ban till Franska Yetenskaps-Akadeinien år
1846 sina uppgifter härom. Vidare aflät ban cirkulära- till
andra observatorier, och bad astronomerna granska hans
theoretiska resultat genem egna iakttagelser. Då cirkuläret ankom
til) Berlin den 23 Sept. 1846, riktade observatorn derstädes,
Doctor Gallé, samma afton ett kraftfullt teleskop på den
punkt i rymden, der den nya planeten borde visa sig. Den
trädde också ganska riktigt inom teleskopets synfält och var
Gallé den förste, som såg den af Le Verrier theoretiskt
beräknade verldskroppen. Det är denna planet vi nu kalla
Neptunus. Upptäckter sådana som denna äro theoriens triumf!
Vi lemna det nu öppet åt hvarje läsare att sjelf
bedöma, huruvida Matheniatikons studium ur blott allmänt bildande
synpunkt kan ega intresse eller ej för flickor. Vi tro att i
detta ämne ligger någonting särdeles tilldragande, just genom
det stora inflytande det haft på den menskliga kulturen. Men
detta är icke allt. Man har kanske ej så orättvist beskyllt
qvinnan för en viss böjelse för ytlighet, för oförmåga att gå på
djupet med sina studier. Vi tro ej att denna böjelse, denna
oförmåga ligger mera i hennes natur än i mannens, utan har
sin grund i en bristfüll uppfostran, som vi böra söka afhjelpa.
Hvarje läroämue, som grundligt studeras, eger i sig sjelft något
fostrande, bildande. I visst fäll kan måhända Mathematiken
sägas ega det i högre grad än andra, på grund af det
absolut sanna i de resultat, hvartill den leder. Det ovissa
02h osäkra är bannlyst från dess område. Af gammalt har
det varit sagdt, att intet studium skärper mera eftertanken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
