Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•239
diuiu rakt leder till athoisin. Lika litet, sora någon blott
mensklig kunskapskälla, förmå naturvetenskaperna tända det
klarare ljus, Christendomen sprider öfver verlden, fast de
herr-ligast förklaras i dess sken; men äfven så falskt är, att dc
leda till atheism; tvärtom blir från deras synpunkt
gudsför-nekelsen alltid en galenskap —■ och naturalismen har sin enda
källa i obekantskap med naturen."
På ett annat ställe sid. 51 — 52 läses:
"Må man dock vakta sig att i naturen so något visst,
utbildadt religionssystein: hon är blott en spegel, ett mörkt
tal; ett prisma, hvaruti det rena ljusets stråle brytes i otaliga
färgskiftningar; ty, annars hade uppenbarelsens andra moment
i historien, varit öfverflödigt. Naturens betraktaude väcker
och närer endast en varmare kärlek, en djupare religiös aning,
som hänvisa på behofvet att fatta uppenbarelsen i hennes
helhet; endast vissa känslomenniskor kunna finna sig tillfredsställda
af en sväfvande naturdyrkan. Länge kringkastad af de
stridiga passadvindarna på litteraturens oroliga ocean, fann J. J.
Rousseau, som denne om sig sjelf bekänner, först lugu hamn
vid blomsterverldens Stilla Haf; men det var dock dermed
icke öfver barnets ståndpunkt ban koin. Ty, likt det skrifna
ordet, är naturens bok i sin rikedora outtömlig; hvar och en,
som söker, finner deruti hvad som bäst passar för sig: barnet
frid, yngligen skönhet och mångfald, mannen outtömliga
föremål för sin verksamhet, ålderdomen en högre vishet och ett
högre hopp. På goda grundor kan man derföre kalla naturens
rike en förgård till nådens; de fleste äro, ty värr!
tillfredsställde af det förras sinnliga njutning och yttre fägring, som
är dess förgängliga del; inen, anade de blott, hvilken
outsäglig vishet, ’hur mycket skönt i hvarje åder af skapelsen
och lifvet sig förråder, skulle de allvarligare söka ’källan,
den evigt klara’."’
I den första uppsatsen: "Äro naturvetenskaperna
något bildningsmedel", har författaren grundligen skärskådat
frågan från alla håll och till fullo nöjaktigt besvarat henne.
Här skulle förf. haft det yppersta tillfälle att upphöja sin
vetenskap framför andra, men med sitt vanliga jemnmått gör
han henne endast till medel, aldrig till mål. Att
naturvetenskaperna ännu inverkat så föga på den allmänna bildningen,
förklarar han sålunda, sid. 3 :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
