Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•250
sigaste af dem alla. Slutligrn framkallade mig förestånderskan
nr min undaDgömda vrå och satte ett vattenfat, svamp, handduk
och ett stycke brun tvål framför mig med orden:
"Se så, mitt barn! Börja tvättningen med all flit. Bed
dem taga af strumpor, rockar och skjortor, tvätta dem väl,
gif dem rena skjortor och låt sedan uppassaren afsluta affären
och bringa dem i säng."
Om hon hade bedt mig raka dem alla öfver en bank,
eller dansa en "hornpipe" på spiselhärden — det hade varit
en småsak; men att med svamp och tvål rentvå ett halftjog
skapelsens herrar i en handvändning — det var — ja,
sannerligen var det icke–— Men här gafs ingen tid för
nonsens, och som jag kommit med det fasta beslutet att göra allt,
hvarom jag tillsades, dränkte jag mina skrupler i vattenfatet,
grep modigt svamp och tvål, antog en affärsmessig hållning
och riktade mitt anfall mot det första smutsiga exemplar, som
kom under mina ögon. Det råkade vara en gammal, bister
Irländare, som blifvit sårad i hurvudet, och fått denna del af
sin korpus smakfullt anordnad i likhet med en blomsterträdgård,
der förbanden representerade vägarne och håret bosquéerna.
Han blef så öfverväldigad af den oväntade hedern att bli tvättad
af lady-hand, såsom han uttryckte sig, att han ideligen vände
ut och in på ögonen under utrop af "bless me! bless me!" allt
med en så oemotståndligt komisk min, att vi båda slöto med
att brista ut i ett hjertligt skratt. När jag föll på knä, för
att taga af hans skor, började han åter beskärma sig och ville
ej höra talas om, att jag skulle röra "de smutsiga satarne" ;
"Må ni ligga mjukt en dag hos Guds englar, darling, till tack
för det dagsverke, ni gjort i dag — — U-usch — gick icke
det ändå! — och besit,tingen god, ä’ icke det kinkigt att säga,
hvilken är smutsigast, fotstackarn eller skon." Han hade
obestridligen rätt, och om ej hans utrop röjt sanna förhållandet,
hade jag farit fort att draga och draga, i tanke att hvad ban
kallade fotstackarn, var en stöfvel, ty — strumpa, sko, ben och
benkläder — allt var en enda sammangyttrad massa af dy.
Detta komiska uppträde framkallade en allmän munterhet, och
lifvad af denna lyckliga början, fattade jag mod och fortfor
att tvätta och skura så flitigt och troget som någonsin en
mamma på lördagsqvällen. Somliga underkastade sig denna
behandling likt sömniga barn, hvilande sina hufvuden mot min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
