Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•275
Jag började dock lördagsmorgonen, och fick att studera Morse’s
Geografi och WebsteVs Språklära. Det svårlärda kapitlet om
planeternas diameter, afstånd och periodiska rörelser utgjorde
min första lexa. Samma afton jag skulle lara mig denna, lindé
en af mina systrar en bjudning. Sorlet af de många rösterna
och af sången, soin jag så högt älskade, trängde till mitt
arbetsrum. Månen sken klart och snö täckte marken. Jag svepte
en kappa omkring mig, och sittande på en sten ute i
vinterkylan lärde jag min lexa. Hvad som på sådant sätt läres,
glömmes ej så lätt. Som jag alltid kunde mina pensa, gjorde
jag hastiga framsteg under de två åren (1802 — 03) jag
bevistade skolan; också tror jag icke att i vårt land vid denna
tid flickor någorstädes erhöllo bättre undervisning, än den som
kom min till del i Mr Miners skola.
"En vänskapsförbindelse, som jag vid denna knöt med Mrs
Peck, hade mycket inflytande på min utveckling. Ehuru hon
var ett fruntimmer om fyrtio år, och jag blott femton, bemötte
hon mig icke som om jag varit ett barn, utan som en hennes
jemnlike och anförtrodde mig mycket af sin själs historia; jag
å min sida yppade för henne mitt inre lif, alla mina hemliga
tankar, känslor och förhoppningar. Straxt på våren 1804, då
jag nyss fyllt sjutton år, föreslog Mrs Pech att jag skulle taga
hand om en småbarnsskola i grannskapet.
’’Skolhuset låg vid Worthingtongatan, på tre sidor omgifvet
af en mullbärspark, till hvilken vanligen skolfönsterna stodo
öppna om sommaren.
’Klockan nio en morgon infann jag mig bland barnen för
att börja ett kall, hvilket jag då föga anade skulle komma att
upptaga fyrtio år af min lefnad. Denna morgon var den längsta
i mitt lif. Jag började med att söka komina barnens olika
framsteg och anlag på spåren, och att indela dem i klasser.
Men, som de under min företräderskas tid varit vana vid det
största sjelfsvåld, ville de ständigt roa sig med att från porten
beskåda förbifarande åkdon, klifva upp på bord och bänkar,
krypa ut genom fönstren eller göra en tur i mullbärsparken.
Hvarken genom förnuftigt tal eller genom att vädja till deras
hjertan förmådde jag bringa dem till lydnad. Vid middagen
beklagade jag mig för min vän, Mrs Peck, hvilken tillrådde en
kraftig och summarisk bestraffning. "Det är icke möjligt", sade
jag, "aldrig i mitt lif har jag handgripligen bestraffat något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
