Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•286
turen, utan all tanke på den Mosaiske urkunden, sex större
skapelseperioder före den närvarande sjunde, skapelsens hvilodag, då naturen
först vunnit den jemnvigt och stadga, att menniskan uppå jorden kunde
ega bestånd. Ett annat anmärkningsvärdt förhållande är. att den
organiska naturen under sin fortgående utveckling icke hunnit lika långt
i alla jrrdens länder; mindre långt i nya än i gamla verlden, minst
på Nya Holland; antingen derigenom, att dessa kontinenter äro vngre
än den gamla verlden, för hvilken åsigt inånga skäl tala, eller ock
derigenom, att naturkrafterna mer koncentrerade kunnat verka på de
större kontinenterna. Gamla verldens vegetation under Pliocen-perioden
stod, efter Professor Ungers framställning, på den ståndpunkt som den
nuvarande Amerikanska, hvilken den mer liknar än den nu i gamla
verlJen framträdande. Ny-Holländska vegetationen med sina risiga
grenar, barrlika blad, utan alla ätliga frukter, står i detta hänseende
långt efter de båda kontinenterna. Ännu märkbarare visar sig gamla
verldens företräde uti dess högre stegrade djurlif. Huru svaga äro
icke de Amerikanska infödda Diiggdjuren emot deras samslägtingar i
gamla verlden! Alla Ny-Holländska di-djur höra till en egen, högst
ofullkomlig ordning, uti hvilken ungarne outbildade framfödas, och som
längst tillbaka försvunnit i gamla verlden, ehuru de äfven der voro
den törsta form, hvarunder Däggdjur uppträdde. Slutligen stå
Ny-Holländarne sjelfva lägst bland alla folk i afseende på
själsförmögenheter."
Förf. visar genom exempel nr såväl djur- som växtriket
att det lägre och ofullkomligare alltid måst föregå dpt högre
och fullkomligare, i mångfaldiga länkar, just för att bereda
vilkoret för det senares utbildande och medlen för dess bestånd
och trefnad. Pa samma sätt är förhållandet inom den
menskliga kulturen. När det ofullkomligare i detta hänseende
uppfyllt sin bestämmelse, måste det efter naturens eviga lag, lemna
plats för det ädlare och fullkomligare. Att detta var
förhållandet under hela skapelseperioden vet en hvar, som tagit
kännedom om Geologiens upptäckter, ty den inre nödvändigheten,
ej slumpen, lät de lägre växt- och djuralstren förblifva på
jorden, till dess vilkoren för de högres uppträdande voro uppfyllda.
Skapelsen är dock icke afslutad; det Gudomliga "Varde" tonar
ännu genom verldsalltet, och på detta bud uppstå förädlade
naturalster på jorden, likasom i rymderna nva verldar gro."
Skapelsen är sålunda ännu oupphörligen fortgående efter eviga,
oföränderliga lagar; föreställningen att naturkrafterna fordom
skulle åtlydt andra lagar än nu, upphäfver begreppet om Guds
allvishet och sannfärdighet, ty dessa krafter äro, rätt uppfattade,
endast ändliga uppenbarelser af den Oändlige. Hvarje enskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
