Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•358
det hjelpte dock ej. Män, sådana sora Laboulaye, gjordo sig
till detta verldsrvktes befordrare ännu i de sista åren af
hennes lif. Och Fredrika Bremer dog sålunda, oaktadt
alla litterära svagheter, på höjden af sitt ryktes bana.
Förklaringen till sådant ligger allt litet djupare. Man
vinner ej bela verlden, äfven ora inan egde bela verldens
talang. Det är endast mycket snille eller mycket hjerta eller
begge dessa krafter tillsammans, som gör sådana eröfringar.
Mau blir icke "stor" för sin tid — och blir man det
rätt för sin tid, blir man det för alla tider — utan att
man för sin tids djupaste röster fått ett särskildt fint gehör.
Den, som bäst förstår sin tid, förstås också bäst af den, när
han i ord eller handling gifver tillkänna, hur han förstår. Och
med allt det varma duukcl, som så ofta likt "solrök"
omgifver hennes tankeverld, — har Fredrika Bremer dock
sympatetiskt uppfattat en del af siu tids djupasto behof, och
verkat för deras uppfyllelse med ett sådant mod och en sådan
tro, att tiden icke kundo undgå att känna och erkänna
hennes betydelse.
Säger man nu, att detta visserligen kan vara godt och
väl, men att hennes rykte växte större utom än inom hennes
fädernesland, enligt den gamla satsen: "vördnaden växer med
afståndet", så kan på den satsen svaras med en annan sats,
nemligen den gamla, som säger, att ingen är profet i sitt eget
fädernesland. Meu beggo dessa satser må för dagen ha sin
tillämpning, — den ädla qvinnans minne varar tiderna igenom
och så äfven hennes, så vidt som hennes lif innebär en
profetia om qvinnans växande andel i mensklig rätt och i
mensklig förädling.
Det kunde vara öfverflödigt att eus nämna det, då det
förstås af sig sjelft, — att denna andel kommer att ökas med
slägtets fortgående utveckling, liksom den redan under de tider,
som belysas af historiens ljus, visar sig ha ökats tiderna
igenom. Hittills har menskligheten mest och nästan uteslutande
haft männen att tacka för den lagstiftning, som befrämjat
qvin-norätt, under det att qvinnan endast i det enskilda obemärkta
hemlifvet verkat för förädlingen. Men en tid skall komma
och har redan inträdt, då offentlighetens ljus skall falla äfven
på qvinnans verksamhet i begge dessa fall. Och bland de
qvinnor, sora då skola nämnas med vördnad och tacksamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
