Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•361
Då litet korta eller litet kalla —
Jag känner digl
Jag känner dig
Och vet att, bortom stunden,
På eviga och djupa själagrunden,
Du älskar migl
Du älskar migl
Må allt i verlden vackla,
Lugn brinner dock och klar mitt hjertas fackla,
Min frid i dig!
LIII. _ OM MATHEMATIK SÅSOM
UNDERVISNINGSÄMNE FÖR FLICKOR*).
III.
Vi hafva i det föregående flera gånger upprepat, att barnen
ej böra ansträngas under de första läroåren, eller emellan 8 —12
år. Skälen dertill äro både andliga och fysiska — andliga,
ty barnet blir blott småningom menniska; det utvecklar blott
gradvis och dock endast under den ömmaste, den
omsorgsfullaste vård sina medfödda anlag. Likt den späda växten,
som i det normala tillståndet långsamt utbreder sina fina
blomblad i all deras prakt och blott småningom löfvas, knoppas
och skjuter upp ur jordens sköte, så behöfver barnet
jemförelsevis lång tid för att utvecklas. Påskynda utvecklingen —
jemför den bleka drifhusrosen med våra trädgårdars yppiga
rosor — och vi ha en åskådlig bild å ena sidan af det bleka,
ofta själfulla anletet af det öfveransträngda, i förtid mognade,
barnet och å den andra af den friska, blomstrande telningen,
som utvecklat sig fritt och naturenligt.
Men detta är icke allt. Det är ej allenast yttre
skönhet och inre kraft, som gå förlorade genom öfveransträngning
*) Insändt. Se denna årgång, 3:dje häftet, sid. 160 och 4:de
häftet, »id. 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
