Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•368
LIV. — NÅGOT FRÅN VÅRA GRANNAR*).
II.
Då vi i våras gåfvo form åt en tanke, som länge
föresväfvat oss, den, att låta Tidskrift för Hemmet bilda ett, om
än så svagt samband mellan hemmen och qvinnorna i de
nordiska grannländerna, voro vi långt ifrån att hoppas, att denna
tanke, vid första anslag, skulle vinna det gensvar, så väl i
"Suoinis land", som hos bröderna på andra sidan fjellen,
hvilket dock, till vår stora glädje, visat sig vara fallet.
Svaret från Finland, och vi ha löfte oin att detta första
icke blir det sista, ha vi redan framlagt för våra läsare i den
vackra legenden om den ömsesidiga brödrakärlekens offer (se
"Jerusalems tempel" af W. N., 5:te häftet af denna årgång).
Genom en skildring af en bland Danmarks ädlaste och
älskligaste qvinnor ha vi hoppats att kunna gifva uppslaget
till en närmare bekantskap med familjelifvet och
uppfostrings-arbetet i detta land, hvilken plan dock blifvit fördröjd genom
uteblifvandet af begärda upplysningar.
Till hemmen i det kära broderlandet på andra sidan
fjellen åter, stodo vi just i begrepp att genombryta dörren och
öfverstiga tröskeln genom försöket till en karakteristik af "den
norske Kvinde og hendes Hjemlif", då vi möttes på halfva vägen
— en af de lättbefarna hjertats och andens vägar, som
blifvit öppnade mellan syskonfolken — af en den norska
qvinnans upplyste och kraftigt verksamme väu: "Föreningen till
Fremrne af kvindelig Haandværksdrift", hvilken räckte oss
handen med en vänlig önskan att genom vår förmedling blifva
bekant bland de svenska själsfränderna. Vi behöfva ej säga,
att vi med glädje emottagit den erbjudna handen och äro så
villiga som skyldiga att för ögonblicket afstå från vår egen
plan för att omfatta deras, hvilka sålunda gått oss till mötes,
helst då vi båda syfta till samma mål: en närmare
bekantskap mellau folken och särskildt mellan dess qvinnor. Att
det första steget mot detta mål kommer att gå utåt, i rent
praktisk riktning, i stället för inåt på andens osynliga vägar
såsom vi ärnat, är måhända ett tidens tecken, värdt att akta
*) Se 7:de årg. 2:dra häftet, sid. 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
